trippelsparv - plundra i dagsljus, göm er på natten!

Snön har redan fallit ett par timmar, det ligger ett täcke över hela området. Byggnader, vägar, gräsmattor. Allt var höljt i detta lätta, vita ludd som blåser runt och samlas i drivor. Det är redan så mörkt som det kommer bli denna natten.

En bil stannar vid skolan. Eftersom det är söndag har den stått öde några dagar, men redan dagen efter kommer den sprudla av liv igen. Men ingen av dem som kommer att vara på skolan, varken lärare eller elever, har något att göra med det som ska hända.

Bilen slår av motorn, släcker lyktorna. En kille kliver öppnar förardörren och kliver ut. Han har inte på sig mycket; träningsbyxor, en uppknäppt jacka, tygskor. Men han vet att han snart ska kliva in i bilen igen, han bryr sig heller inte om ifall vätan från snön skulle tränga igenom det tunna tyget i skorna. Han går fram emot den första byggnaden, snön är helt tom på spår förutom hans egna. Han går runt hörnet på byggnaden och stannar. Han ser sig runt. Det finns en del hus runtom, men lamporna från dem och skolan har ett dämpat sken tack vare snön. Han tar upp händerna ur fickorna. Den vänstra är tom, men den högra håller i en bunt med papper. Fyra för att vara exakt, prydligt vikta. Handstilen på dem är också prydlig, och mycket välbekant. Orden som är skrivna har han läst många gånger förr, hur många vet han inte. Det är han själv som har skrivit dem, och han ångrar det inte. Däremot önskar han att det orden handlar om aldrig hade inträffat, att han hade sluppit skriva dem från första början. Det sägs att svåra prövningar ska göra människan starkare. Han har aldrig betvivlat detta, han tycker bara inte att det var värt det. Hur som helst har orden tjänat sitt syfte.

Han flyttar över pappersbunten till sin vänsterhand. Han sträcker på nytt ner sin högra hand i fickan, denna gång tar han upp en ask tändstickor. Han skulle hellre ha en tändare, men han hittade ingen. Han flyttar sig lite för att det inte ska blåsa så mycket på pappersbunten och tänder en tändsticka.

Arken är tjocka. Det är inte vanligt papper, och de är inte gjorda för att brinna. Han håller tändstickan mot kanten av papperet och det börjar glöda. Glöden äter sig nedåt, det papper som bränns blir snabbt bortblåst. Så slockar tändstickan. Även av detta lilla motstånd ser man hur frustrationen väcks till liv, hans ögon tåras. Han ser sig runt igen. Undrar vad någon skulle tro om de såg honom stå där vid skolan och se flammor vid hans händer. Så skjuter han bort oron. Han har sett fram emot detta, varje minut som går är en minut för mycket. Han öppnar asken igen, tar en ny tändsticka och för den till plånet. Denna gången går det lättare, lågorna fäster sig snabbt vid papperet. Det fräser när lågorna möter de små snöflingor som kommer i deras väg. Han ler, blir uppslukad av tanken på frihet. Faktiskt så fängslad att han andas ut häftigt när han bränner sig och släpper papperet. Han för ett finger till munnen och tittar på papperet där det ligger i snön. Snart är det bara svarta flingor som yr runt, blandas med de vita. De dansar och sprider sig i vinden. Han följer sina egna spår tillbaka till bilen, en aning lättare än när han gick samma väg tidigare.

Imorgon är det en ny dag.

//danwar

Det har länge pratats om att kanske på något sätt få in lite kvinnofolk i den levnadsstil vi kallar Trippelsparv. Än så länge har ingen ansetts vara värdig detta, men the times are a-changing. Jag är stolt att presenera Trippelsparvs första sparvette, INTRODUCING: NINJETTE!



Ninjette out

långa köer, dyra inträden, dyrare alkohol, illaluktande toaletter, packade yuppies, 14-åringar utklädda till luder, inga lediage stolar, folk med vassa armbågar i baren, slut på amaretto, fimp i örat, fläckar på byxorna, slut på kontot, lång väg till bussen, längre väg hem, för kalla skor, fel frisyr och en beläggning på tungan. vi har alla varit med om det och vi kommer alla att få äran att uppleva det igen. alla kvällar blir inte episka och kommer inte att sättas på pränt i historieböckerna. vissa kvällar blir långt ifrån episka och slutar i stället i misär. man kanske blir av med plånboken och tappar mobilen. man kanske tar fel pojke i stjärten och finner därför sig själv dränkt i pissoaren av dennes bror och hans tusen kusiner som alla heter ali. man kanske får för sig att man skall strula med en dvärg och väljer att ignorera övriga klientelet av kvinnor som springer runt, och därav går miste om en massa skoj, det kanske t.o.m. fanns en snyggare dvärg där ute ngnstans. man vaknar dagen efter med tommy lee i huvudet som frenetiskt bankar på den del av hjärnbarken som verkligen inte borde bankas på, den tycker seriöst inte om det. man kommer ha ångest för att man brände alla pengar, va otrevlig mot alla framtida mödrar till ens avkomma, och kanske tappade bort pappas bilnycklar när man dök ner i ngn älv för att spy.

vad jag försöker säga är att alla kvällar inte blir bra. vad jag också försöker säga är att även om en kväll går åt helvete så fyller den fortfarande ett visst syfte. om det inte blir bra kan det antingen bli dåligt eller inget alls, och i det fallet är dåligt tusen gånger bättre. i ett val mellan ångest och leda är ångesten alltid att föredra. det är alltså bättre att bränna allt och må dåligt över det dagen efter än att inte ha gjort ngt alls.

jag talar självklart bara för mej själv nu. jag är väl medveten om att många är fullt nöjda med att kolla på let's dance och sedan gå och lägga sig vid halv 10. men personligen så har jag ännu inte funnit charmen i det vardagliga och känslolösa. jag är därför hellre på botten när jag inte på topp, för inget är värre än att ligga och guppa i det halvfulla glaset som en grå och tråkig mellansvensk.

// dekadent

Igår var jag och dekadent på stan. Vi inledde kvällen med Open Jam, en blandning av olika uppträdanden. Bland favoriterna kom ett sjumannaband, fulpoesi och clowndejt. Det var riktigt najs.

Sen skulle vi göra som vi brukar göra, dansa med gifta kvinnor och annat lajbans. Men det blev inte särskilt lajbans. Det bästa som hände efter att vi lämnat det första evenemanget var typ när vi träffade Nillon och Jonis, jag och Nillon dansade faktiskt rätt bra också. Men mer än så var det liksom inte.

Rätt deppigt när man inte kan skriva något kul om en hel utekväll. Vi tog liksom bussen hem 03.33, och varför? Inte för att det var kul att vara ute iaf. När jag tänker igenom kvällen efter någon som åtminstone dansade roligt eller gjorde bort sig kommer jag inte på någonting. Det närmaste jag kommer är en kille som gick omkring och blödde på dansgolvet och en råhetsig kort neger som armbågade någon i garderoben och skrek på en tjej. Kul.

Tacka min lyckliga stjärna för att jag flyttar imorgon, då ska det inte bli några onödiga sena kvällar längre. Ser fram emot awesome kvällar i min lägenhet med SuperSmash och legobyggande. Win.

Jag vill till sist nämna Malenurse(s?) surrealism. Ingen kan få en miljon svenska kronor att räcka till allt han pratade om, inte ens om han t.ex. skulle sälja lyxjakten direkt när han var färdig med den. Om han pratar om någon annan valuta är det ju teoretisk möjligt, men jag har aldrig hört talas om en valuta där listan är genomförbar med en miljon. Han skulle iofs kunna prata om att han vann t.ex. en miljon ton guld. Listigt att inte nämna vad det är han vinner en miljon av. Men ändå sjukt onödigt, ingen vinner ju en miljon ton guld ändå. Fan alltså, jag blir arg. Malenurse spårar ibland. Hoppas han vinner en miljon kottar eller något annat skit.

//danwar

Ödmjukhet är tydligen något som ska vara bra. Man ska vara ödmjuk mot sina medmänniskor.

Det enda jobbiga jag ser med detta är att det ska vara så jävla svårt! Visst, det är lätt att vara ödmjuk om man är en vanlig medel-Svensson, men om man är fullkomligt awesome som jag är det ganska svårt. T.ex. idag på busshållplatsen. Jag står där, väntar på bussen som vanligt. Folk kommer och går, som vanligt. Och för nästan varenda människa jag ser tänker jag bara "vilken jävla looser". Men är det verkligen mitt fel? Om de ville att jag skulle vara ödmjuk kan de ju t.ex. klä sig snyggt, plugga på en respektabel utbildning och/eller vara lite bra? Det skulle göra saken så mycket lättare! Nu ska jag bara klargöra att jag inte har sagt att även om de uppfyller dessa kriterier så blir de okej. De blir bara lite bättre. Bra jobbat för att vara du, liksom.

Idag på busshållplatsen anlände ett alldeles utmärkt mongo. Han såg efterbliven ut. Inte på det sett som någon stackare med erkänt medicinskt handikapp ser efterbliven ut, utan på det sätt en dålig kille som tror att han är bra ser efterbliven ut. Han stegar bestämt omkring i väntan på bussen, ingen tar miste på att det är han som äger det här stället. Här är han kung. Han har på sig skinnjacka (vanligtvis ett plagg för loosers) och har med sig en plastmapp med papper (troligtvis specialuppgifter från ett gymnasieprogram för mindre begåvade individer).

Bussen anländer. Jag, och ungefär tio människor till, har stått och väntat på bussen längre än den här killen, och det skulle ju inte vara mer än rätt om vi då går på före honom. Men vi räknade ju inte med att han var kung.

Jag och en tjej som ser bussen komma på avstånd har gått fram och ställt oss där bussen brukar stanna. Vi står som civiliserade människor i en kö, hon före mig. De andra på busshållplatsen börjar rätta sig efter normen för att falla in bakom mig. Men inte kungen, icke då. Han tänker inte nöja sig med att stå i kö på sin busshållplats. Han tänker gå på först. Inte tvåa eller trea, först. Han går med bestämdare kliv än någonsin och ställer sig snett framför tjejen. Bussen stannar, dörren är rakt framför tjejen. Killen ser förvånad ut, vet inte busschauffören att det är han som är kung? Man ser dock att han gör sig redo för att, om nödvändigt, med våld kliva på bussen först, han liksom ställer sig redo och spänner sig en aning. Bussdörren går utåt och sedan bakåt. Rörelsen är perfekt. Dörren nuddar kungen som tappar sin plastmapp och alla sina papper. Karma much?

Men jag klandrar inte killen för hans sätt. Det är ju så lätt att bli förvirrad i dagens samhälle, där man sitter och kollar handbolls-EM och reklamerna snurrar runt med vanliga konsumtionsvaror och UNICEF om vartannat. "Vilken röra!", som Merlin skulle ha sagt.

//danwar

Det var en dag som många andra, en måndag när CSN hade landat på kontot och Shredder och Ninja begav sig mot ICA för att köpa mat. Chicken Tikka Masala står på menyn. Innan jag berättar hur Shredder gjorde bort sig vill jag bestämt basunera ut (kan man basunera i skrift?) att vi båda respekterar alla människor, vad de än har för några problem i hjärnkontoret. Följande är en produkt av vår barndoms felaktiga språkbruk:

Shredder: Vi tar den kassan...
Ninja: blubberiblubb...
Shredder: MEN ÄR DU CP?!
Ninja (som står bredvid en ung man som, av våra tvivelaktiga medicinska observationer, har downs syndrom): Så vårdar vi språket...
Shredder: Fan, jag är ju dum i huvudet.

Precis som de sista orden lämnat Shredders mun förstår han vad han precis sagt. Han skäms och blir väldigt röd i ansiktet. Jag kan inte trycka på nog om hur vi verkligen respekterar människor med psykiska funktions- och utvecklingssvårigheter och givetvis inte menade något ont med detta.

Ninja

2010 har hittills varit ett händelserikt år. jag har tagit körkort och fyllt 20, vilket innebär att Jag får gå på systemet samt köra runt på alla möjliga vägar. är detta moraliskt riktigt frågar ni er? tja därom tvista även de lärde. de tvista förmodligen inte särskilt länge då svaret uppenbarligen är att det var ett stort jävla snedsteg att ge mej körkort och rättighet att inhandla alkohol utan vuxens uppsyn. igår sökte jag lite spänning i vardagen genom att steka bacon i bar överkropp och fulparkera utanför nordstan. nu glömde jag helt bort vad meningn med det här inlägget va. dessutom har jag helt oprovocerat börjat lyssna på lars winnerbäck. ngt står ju inte rätt till idag. 


//dekadent

Jag har nu för tiden nästan alltid på mig en mössa. Den är sjukt bekväm, ser ut precis som jag vill och dessutom kan man fixa frisyren med den efter att man har duschat.

Mössa på vintern är sjukt bra. Den skyddar mot vädrets makter och ger dig samtidigt möjlighet att förändra ditt annars inte så varierande utseende. Bra grejer.

Min mössa är en vanlig mössa. En svart mössa, inget speciellt. När jag har på mig den rullar jag upp den ganska långt, den nuddar inte öronen och man ser nästan hela pannan. Den påminner om en sån mössa som sjömän har. Jag har inte rakat mig på flera veckor, och i kombination med min skepparkavaj blir resultatet nästan sagolikt. Om man dessutom drar på sig en tröja med hög krage under är man hemma. Bor man i Göteborg så kommer man från hamnen.

//danwar

Har märkt att Malenurse skriver väldigt mycket på sistone, faktiskt mer än alla vi andra tillsammans. Trevligt trevligt, men tänkte ändå ge vår trogna skara läsare lite variation.

Jag vill börja med att prata om det som är den gråa delen av de flesta sparvars vardag: utbildning. Trots att alla vi sparvar redan är awesome så krävs det lite kapital om man vill vara awesome Stinson-style och ha tillräckligt med suits o.s.v.. Eller ja, de flesta har nog kapital i sikte, medan t.ex. Malenurse söker "spänning" som sköterska och iaf 2/3 av Umeå-gänget nog har siktet inställt på typ... att punda. Det som är aktuellt i min utbildning just nu är iaf de mycket spännande kurserna Industriell verksamhetsutveckling samt Flervariabelanalys. Flervariabelanalys är, enligt många som läser mitt program, den värsta kursen. Detta kan dock bero på att de är korkade, eller iaf mindre begåvade vad gäller matematik. Jag tror att det flyter ganska smidigt om man lyssnar lite. Industriell verksamhetsutveckling verkar å andra sidan vara riktigt användbar! Kort kan man säga att den går ut på att lära sig om hur man på olika sätt kan förbättra produktionen inom industri. Idag på introduktionen kollade vi som exempel på klippet med tomteverkstaden från julaftonsprogrammet. På torsdag ska vi illustrera olika typer av produktion genom att bygga lego. Verkar som en bra kurs.

Jag vill också ge mig och T-Rex en eloge i förväg för att vi läser dubbelt denna läsperioden, vi ska nämligen läsa en kurs på 15 hp på Handels också. Jag ger oss elogen i förväg då jag har mina tvivel på att vi kommer att förtjäna en eloge när kursen väl är avslutad, men den dagen den sorgen.

Idag träffade jag och T-Rex Edvin för att äta lunch. Vi pratade, åt och hade väldans trevligt. Sen kom några och frågade om vi var färdiga så de kunde ta vårt bord. "Visst", sa vi och gick någon annanstans. Ett par timmar senare kom vi på att vi hade glömt att betala för vår mat. Whoops.

Vi är dock ärliga pojkar, så vi har faktiskt betalat för den i efterhand. Det var trots allt gott.

Jag vill också härmed bjuda in till den officiella inflyttningsfest jag ska husera. Denna kommer att infalla fredag den femte februari och vara riktigt najs. Om folk kommer då. Annars blir det bara jag och en flaska vin. Alltså AWESOME. Om ni vill komma och inte vet vart jag ska bo så vill jag att ni skriver en kommentar med kontaktinfo, namn, kön, snygghetsgrad (1-5, 1 för urk och 5 för SNYGG). Om infon är tillfredsställande kan ni för en kväll få tillgång till detta eminenta sparvnäste. Lycka till!

//danwar

Så. Jag är nu inne på sista jullovsveckan. Lite sorgligt, men känns ändå rätt skönt. Har inte gjort särskilt mycket vettiga saker på 3-4 veckor nu, och efter endast tio dagar i skolan ska jag få flytta in till stan också. Najs.

På fredag fyller T-Rex år. Och han fyller ju inte vad som helst, han fyller nämligen 21. Jag vet inte riktigt hur detta borde firas, men vad jag däremot vet är att det kommer att bli ganska tam uppslutning. Kan bli ett par sparvar som hänger på, men de enda som är spikade är egentligen jag och T-Rex själv. Och Edvin då, om han inte får jobb innan.

Jag, Edvin och T-Rex var ute igår. Vi var på Social, där det var rätt mysigt på takterassen med snö och sån dära fransk glögg, vad den nu heter. Det blev dock lite kallt, och det var inte mycket varmare inomhus. Vi ville gå någon annanstans, men ställen stängde och sådär. Slutade med att T-Rex åkte hem, jag och Edvin tog varsin sjuminutersöl på Queen.

Jag kollade också in min nya lägenhet igår. Den verkade rätt najs, funderar lite över möbleringen nu. Det enda som är jobbigt är sovalkoven. Superbra med sovalkov, men den är gjord så att det precis får plats en säng som är 90 cm bred. Och det funkar ju inte, jag vill ha 110 eller 120. Så då finns det två alternativ: antingen ställer man sängen någon annanstans, eller så gör man så här:

Det borde ju gå. Eftersom det är en dörr där kan man ju bara att kapa ett hörn på sängen, och så ligger man med huvudet åt andra hållet. Man kan ju inte behöva så mycket plats vid fötterna liksom. Dörren går dock lite längre ner än vad min skiss visar, vilket gör att man inte behöver kapa så mycket och faktiskt kommer förbi sängen.

Jaja, ska fundera på lite mer möbler nu. Puss

//danwar

Hej, alla bloggläsare! Idag har jag varit hemma. Först sov jag till ett. Sen tittade jag på tv. Sen satt jag framför datorn. Sen pratade jag i telefon med min kusin. Han skröt om sitt lego. Jag skröt om mitt. Jag hade mest.
Sen tittade jag på tv. Sen skrev jag det här.

Ok... Kanske inte mitt bästa inlägg, men jag var verkligen tvungen skriva något för att få ner den där vedervärdiga vomeringen från vår väna blogg.

En sak till:
Jag betalade precis 4034 surt förvärvade silvermynt för böcker. Ser särskilt fram emot att få läsa AB 04. Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader skriven av Byggandents Kontrakskommitté.

Är om inte annat sexigt att skylta med den i bokhyllan.

Bonus:



Ninja som chillar lite i badrummet.


Hej då bloggen!

/Opooa

http://www.argalappen.se/hisslappar/758/vi-ar-tillbaka-argare-an-nagonsin/

på argalappen.se har en arg lapp från camp umeås hiss hittat. visst är det vackert?
visst kan man kalla män för våp! att vara ett våp är en heltunderbar benämning på dumma pojkar som kissar i hissen.

På Myspace just nu:
Bemo - Linan ut

ninja

När jag var liten älskade jag fickor. Fickor var hur bra som helst, man kunde ha precis vad som helst i fickor. Och hade man någonting i fickan så kunde man ha med sig det, utan att ha det i handen hela tiden. Gud, vilken praktisk uppfinning.

Ofta hade jag leksaker där. Det roliga är att dessa "leksaker" oftast bara var skräp som jag hade hittat eller något liknande, men i ett barns ögon kan vad som helst bli en leksak.

Jag kommer speciellt ihåg en grön quiltad jacka jag hade när jag var runt 5 år. Det var en asbra jacka; den höll för det mesta, var kamoflagefärgad och det bästa av allt: den hade jättestora fickor. De var dessutom ganska högt placerade, så även om man la i stora grejer (jag la dock i mest smågrejer, typ grus och ekollon) så hade man bra rörlighet och stördes inte så mycket av det. Om det inte var för en gul kant hade jag faktiskt kunnat ha en likadan, men lite större, jacka än idag.

Det bästa som jag kommer ihåg som jag hade i fickan på den här jackan någon gång var en alldeles egen uppfinning. Jag hade hittat en ganska stor knapp (mycket möjligt att det faktiskt var en reservknapp till jackan) som jag hade trätt en ganska lång tråd igenom. Med denna enkla, men o så geniala, uppfinning blev jag ännu lättare än vanligt bäst i vilken situation som helst. I ena stunden kunde det vara en piska, som jag använde likt Indiana Jones för att svinga mig fram med. I nästa stund kunde det vara en lasso som jag använde för att betvinga mina onda fiender med, och så här fortsatte det i stort sett in i oändligheten. Det störde mig inte överhuvudtaget att alla dessa situationer och äventyr endast existerade i min fantasi, och endast för mig. Jag behövde inte dela dem med någon för att de skulle vara perfekta, detta hade ju två fördelar: jag kunde underhålla mig själv dagar i sträck, och det fanns heller ingen som kunde tala om för mig att mina fantasier inte dög.

Idag är mina fickor betydligt tråkigare. De är numera endast behållare för saker som bygger upp och förstärker min vardag. Och jag blir inte direkt gladare när jag sen betänker att min vardag ändå är mer varierande och färgfylld än många andra stackares. Tänk på deras fickor och vad de innehåller. Jag tror knappast att de ser sina fickor som en oändlig möjlighet eller en medhjälpare till att skapa drömmar.

Mina fickor är idag ett nödvändigt ont. De är något som jag helst skulle slippa. Jag skulle aldrig ha med mig nycklar, om jag inte var tvungen att ha med dem för att kunna låsa upp ställen som ändå inte är särskilt spännande. Småmynt blir man bara irriterad av. Dessa var också något som förr i tiden betydde möjligheter och öppnade dörrar, idag klirrar de bara otrevligt och påminner om begränsningar.

Dessutom är mina fickor för små, det är obekvämt att försöka fiska upp mina nycklar med frusna händer.

Vissa saker var helt enkelt bättre förr.

//danwar

igår drack jag världens äckligaste vin. idag misstog jag världens äckligaste vin för cola när jag i panik letade efter ngt att fukta strupen med efter att ha vaknat som bernard black. äänyväjs så ser det ut såhär -----------------------



----------->







//dekadent

Jag menar inte att nyår inte är min grej, men det är faktiskt precis vad det inte är. Folk som känner mig tycker att nyår borde passa mig; jag gillar fester, jag är snygg som fan i fluga och jag är allmänt bra. Däremot vet dessa människor också att jag har en förmåga att få nyår att skita sig ordentligt.

De senaste åren har jag alltid lyckats. Eller inte lyckats, beroende på hur man ser det. Hur som helst har det i bästa fall slutat med att jag mår okej, inte saknar allt för mycket pengar och klarat mig undan med ett par skrapsår och ett skakat ego. Då detta endast är i bästa fall brukar jag alltså må rent ut sagt skit, sakna både stolthet och pengar och ha ont på flertalet ställen. Detta året var dock inte danwar-style.

Jag åt middag. Jag åkte in till stan. Jag var lugn. Jag åkte tillbaka till middagsstället. Jag åt ost. Jag gick och la mig.

Låter kanske tråkigt, men det var helt okej. Jag hade det riktigt trevligt, och det var ju knappast som att kvällen förflöt utan skratt. Jag vill dock inflika att jag inte alls ville tillbaka till middagsstället så tidigt, jag ville istället dra på en fest i närheten, där det enligt ryktet skulle finnas en del tjejer.

I vilket fall är jag sjukt nöjd över att jag mår bra idag. Det är en riktig prestation från min sida.

Det gör ju inte heller saken värre att jag, som vanligt, såg sjukt bra ut i fluga. Grattis, ni som såg mig.

Nu är jag precis hemkommen från årets första fylla, borträknat småtimmarna föregående natt, och ska kolla HIMYM. Livet är rätt bra ändå.

//danwar