trippelsparv - plundra i dagsljus, göm er på natten!

Världen stor, fantastisk, makalös och full av mysterier. Mysterium stora som "varför vi har hår i armhålan?", "varför har araber så mkt hår?" och "är Lady Gaga en man eller kvinna?", har länge gäckat forskarna. Mindre mysterier som "är Dekadent den enda kvarvarande av de sju dvärgarna?", "hur kommer det sig att Danwars lever fortfarande inte är utbytt?" och "varför finns inte glass som smakar umami?", gäckar de som inte har så mkt för sig.

På en föreläsning igår påminnde läraren mig om en figur kallad Barbapapa (Barabapappa för er som vill). Figuren Barbapapa är ett stort mysterium. Barbapapa kan inta vilken form han vill! Hur coolt är inte det! Dock verkar Barbapapa inte vara en man av god smak. Den formen han föredrar 99% av tiden är päronformad! Päronformad!? Måste ju finnas bättre former att anta, om man inte har en uppenbar fetisch för päron. Därför har jag lite kreativa förslag på några former Barbapapa kan anta när han vill jävlas med alla yahooer där ute.

1. Barbapapa intar formen av en parkeringsautomat och lurar till sig folks pengar, för att sedan återgå till sin vanliga form och skratta åt dem som lagt i pengar för att de har slösat sina mynt på ett rosa päron.
2. Inta formen av en toalettdörr för att sedan när någon går in för att kissa knuffa denne i ryggen så att den kissande får allt urin över sig.
3. Inta formen av ett brunnslock bara för att millisekunden innan någon kliver på brunnslocket flytta sig.
4. Inta formen av världens största ollon och gå runt och olla allt och alla.

Nu ropar mor att det är mat men listan kan och bör göras längre, kom gärna med förslag. //Lakimies

Jag skulle också kunna skriva ett inlägg om mode. För mig är det ju inte direkt svårt, det råkar nämligen vara så att det är jag som ÄR fashion. Till skillnad från dekadent gillar jag dock inte att mjölka, således levererar jag istället en skvätt originalitet.

Det jag tänkte skriva om är min lägenhet.

När jag först såg min lägenhet tänkte jag typ "fan vad najs!". Och alla som har varit hemma hos mig vet att detta första intryck inte ljuger, det är verkligen najs. Jag har ett skrivbord där man kan plugga (eller göra som jag; lägga fram lite svåra böcker så man kan imponera på gäster), jag har en soffa som skulle varit bra nog som den är, men förutom det kan man ju dessutom fälla ut den till en hejdundrande säng, och jag har också en underbar säng. Det låter kanske som om att lägenheten är perfekt? Det är den också.

Ett problem som jag dock vill ta upp är mitt förhållande till lägenheten. Jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja, det finns ju liksom ingen. Hela historian är som en donut, eller kanske en vanlig cirkel. Eller ett jättejättelångt snöre så man inte ser varken början eller slut.

Men vi kan som exempel ta en dag när jag har varit i skolan. Jag kommer hem sådär lagom, lagar något lätt eller tar en frukt, kollar igenom några hemsidor, läser några sidor, kollar en film, lagar middag. Sen kollar jag på klockan: 03:47

"Men vafan!", tänker jag då. "Jag har ju skola imorgon vid tio! Raaaah!". Sen är det liksom kört. Sen är jag inne i det. Nästa dag vaknar jag runt 14, alla lektioner är slut. "Inte hela världen", tänker jag. "Jag kan ju bara läsa lite och ta igen det, inga probs.". Så jag läser mina böcker, äter, tränar lite taekwondo, mår bra. Sen kollar jag klockan: 06:15

"Okej. Okej okej. Eller vänta lite, inte okej kanske?". Det är nu det börjar bli riktigt jobbigt. Min lägenhet har gått från ett schysst ställe och en kamrat till THE FUCKING TWILIGHT ZONE! Man kan lämna stället, men eftersom man ändå kommer tillbaka sitter man i dess våld. Tiden går bara, man blir liksom helt efter och före. SAMTIDIGT. Och jag vet inte hur man löser det.

För en gångs skull kan det faktiskt vara jag som är den felande länken i förhållandet. Killen som bodde här innan mig sa ingenting om att lägenheten skulle fuckat upp hans dygnsrytm och betett sig skumt. Iofs kommer nog jag inte berätta det när jag flyttar heller. Man kanske kan lösa problemet genom att skärpa sig eller något, men det är en av mina få svaga sidor. Dessutom har jag en så klen alarmklocka, man vaknar aldrig av den. Och när man väl vaknar så somnar man direkt och glömmer att det har hänt.

Nu är det iaf så här: klockan är 00:10, jag funderar på om det lättaste sättet att komma i fas igen är genom att inte gå och lägga sig alls. Jag har nämligen ingen skola imorgon, så jag behöver ju inte vara alert. Sen kan jag gå och lägga mig vid 17-18 imorgon och vakna utvilad lagom till skolan på fredag. Eller funkar det så? Får väl se.

//danwar

Idag blev jag lite glad. Jag märkte att Dekadent hade skrivit lite efter Opooas eminenta inlägg. Det är alltid så jävla svårt att känna sig nöjd med någon man har skrivit efter en sådan post, men nu har Dekadent redan brutit barriären och jag kan gå loss bäst jag vill. Seger!

Igår blev jag klädägd. Det hela började med att jag införskaffade en ny sjömansskjorta eftersom min gamla är kvar i Göteborg. Jag hittade en svinbillig rackare som dessutom var lite figurinsydd - perfekt för mig och min sexigt slanka kroppshydda - och tänkte; Jävlar vad jag kommer få ligga ikväll! Det fick jag inte. Jag blev nämligen klädägd. Shredder och jag tog oss ner till NH och beställde en pilsner var och blickade ut över hemskheterna. Det hade varit sittning någonstans med något tema, och där sitter han - Matrosen. Som en Håkan Hellström 2001 med hela munderingen, skjorta, byxor, mössa. Jag gick från "svincool" till "utklädd" på två sekunder, och jag ville mörda killen som klädägde mig.

Skepp och hoj.

På Youtube just nu:
Burzum - Kaimadalthas' Nedstigning

Ninja

Finns mycket att läsa om labila studenter som härsan tvärsan hotar att skjuta ner sina små klasskamrater.

Aktuellt visar skärpta poliser utanför KTH med händerna redo på hölstren, Metro listar de coolaste blodbaden och plötsligt vill varenda socialt missanpassad, djurplågande, fantasyälskande liten teknikstudent vara med och postar sina hot på Flashback.

”Så jävla trött på typ allt nu. Ingen ser mig. Mamma tjötar på mig. Faaan. Livet är som ett stort svart hål av obönhörligt mörker. Men imorgon ska de fan se mig. Ska ta på mig min rock som ser ut som värsta tire-6 night elf warrior-armorn och sätta skräck i de jävlarna! Hur fan vågar de kalla mig wow-nörd?”, skriver de i en tråd som efter en minut ligger tryggt placerad mellan en förfrågan om tecknat tidelag och ett upprop för att legalisera handlandet hos praktiskt verksamma nekrofiler.

Men det är inte dem man ska oroa sig för. Vore det så hade jag varit död för länge sen, eftersom hela min gymnasieperiod delades med sådana. Faktum är att ovanstående utgör en ganska träffande beskrivning av mig själv för ett par år sedan. Undantaget djurplågeriet då. Kan numer inte ens döda en mygga utan att må dåligt över mig själv.

Nej, den man ska oroa sig för går i min och lakimies’ klass. Vi kan kalla honom… Jackan.

Jackan är en läskig rackare. Till en början smög han omkring för sig själv och hälsade lite på folk. Mig till exempel. Min första interaktion med honom var ganska ok; han hälsade, jag hälsade, han gick.

Nästa var värre. Jag satt och småpratade med en tjej från min fraktion i väntan på att lektionen skulle börja. Jag lägger märke till hur Jackan flera gånger börjar gå åt mitt håll men ångrar sig vänder om. Till slut tar han mod till sig och går fram:

”Duuuu, är det lugnt om jag sätter mig här bredvid er?”, frågar han lågmält och pekar med hela handen på platsen intill mig.

”Javisst!”, säger jag och ler artigt.

”Är det helt säkert?”, säger han och spänner ögon i mig.

”Va? Alltså, ja, det är klart”, förtydligar jag och makar lite på mig för att han ska kunna sätta sig ordentligt.

”Nähä, det passar inte, det har jag full förståelse för”, mumlar han och går med bestämda steg därifrån.

Trodde aldrig att jag skulle uppleva något så surrealistiskt igen, men redan efter ett par dagar hade han överträffat sin egen konstighet genom att fråga en lärare om försvunna skuldebrev var ett ”intresse” (underförstått, sexuellt) han hade. Och dagen efter be mig om ursäkt för det med sin ”personliga förvandling” som motiv.

Det hela eskalerade igår och idag. Igår gapade han under en föreläsning i stora salen ”Nu räcker det med sagostund!”. När läraren inte reagerade på utspelet fräste han ”förolämpar du mig?”, också detta utan att läraren tog notis om honom. Ytterligare några minuter passerade innan han gormade ”Har du en hjärntumör, eller?” varpå läraren bad honom upprepa sig. Jackan insåg kanske att det var lite väl grovt och mumlade något ohörbart.

Imorse började dagen med att Jackan stod och stirrade på mig när jag satt och läste väldigt intressant reklam. Jag nickade mot honom när jag upptäckte det och återgick därefter till min reklam. Efter en stund kommer han fram till mig:

”Nä, nu får det räcka med tysta leken, ha en bra dag”, klargjorde han och vände ryggen mot mig och gick sin väg innan jag hann svara honom.

En bit in i dagens föreläsning gick han loss ordentligt. Föreläsaren (samma som dagen innan) rabblar lite summor man kan få ut för att mista olika kroppsdelar.

Föreläsaren(F): ”För en tumme kan man få lite mer som ni ser och-”

Jackan(J): ”Det räcker. Det räcker! DET RÄCKER!!”

F: ”Hur sa?”

J: ”Nu räcker det.”

F: ”… Vilket då?”

J: ”Tillbaka till juridiken, om jag får be.”

F: ”Det här är… skadeståndsrätt.”

J: ”Och vad har jag för nytta av det här?”

Vid det här laget börjar ett par andra elever ilskna till.

Random kille(K): ”Men om du inte vill lyssna kan du gå.”

J: ”Jag har ingen nytta av det här.”

Random tjej(T): ”Men om du inte har nytta av det behöver du inte sitta här!”

J: ”Hur menar du med ’nytta’?”

Alla(A): ”Wait! Det där var inte ens ett argument?”

T: ”…? Men det är inte obligatoriskt att vara här.”

Läraren börjar prata vidare.

J: ”Du särbehandlar mig.”

Nu börjar det brista för folk och i salen hörs det spridda gapskratt. Läraren fortsätter.

J: ”Nej, nu ska jag fan gå upp och anmäla dig till universitetsledningen.”

F: ”Ja, snälla gå nu”.

Jackan slänger lagboken i väskan och klampar med bestämda steg ut ur salen prydd med en blick som skulle skrämma ihjäl hans egen mor.

Med KTH-hetsen i färskt minne lokaliserar eleverna nödutgångarna, sjunker ner i sätena för att undvika vinande kulor och tittar sig nervöst över axeln många gånger under det som är kvar av föreläsningen. Plötsligt är vet alla vem Jackan är.

Det var här ni läste det först.

/Opooa

Jag var ute i Kullavik, alla sparvars kära barndomshem, i lördags. Där träffade jag mina föräldrar, käkade vettig mat, samlade upp pulkor och snowracers efter pulkalördagen och annat vettigt som måste göras. Därefter kändes det som om mitt liv bara saknade sin finaste krydda; sparvar.

Jag tog mig tillbaka in till stan, på vägen läste jag en schysst bok om fenomen i universum (Stjärnor och äpplen som faller, riktigt bra grejer). Jag slöt upp med Mr Pink och T-Rex hemma hos T-Rex. De var sådär lagom taggade, med andra ord jävligt trötta och schletna. Inte det man vill se när man vill ha en afton med lite fart. Hur som helst lyckades jag tagga upp dem lite, vi tog en sväng förbi Pink och plockade upp hennes pojkvän, sen tog vi taxin till Kino.

På Kino var det trevligt. Vi pratade på som vanligt, massa roliga grejer. Bland annat lyckades jag övertala Karin om att alla saker som någonsin går fel bara beror på tjejer, efter flitigt argumenterande höll hon inte bara med utan bad också om ursäkt. T-Rex var under hela kvällen frånvarande, satt mest och stirrade, fällde någon enstaka kommentar som föll utanför sammanhanget. Karin snackade med Pink, och de kom fram till att han var så trött att han bara skulle göra kvällen segare. En stund senare var Pink och T-Rex på väg hem igen, jag och Karin stannade med några av hennes kompisar.

Kvällen förflöt sedan mycket angenämt och mysigt. Ett par roliga saker hände, bl.a. en engelsktalande kille som ville ta kort med oss bara för att visa att han hade kompisar i Sverige (vilket han tydligen inte hade). Vi blev sedan i princip utslängda när de tyckte att vi stannat för länge och vi drog snabbt bort till båten. Där var det mera dans, men knappast mindre trevligt. Till slut var det dock dags att dra (båten stängde också). Vagnarna hade slutat gå, fanns ingen taxi tillgänglig, och jag njöt knappast av den dryga halvtimman det tog för mig att promenera hem. Men bara det faktum att promenad numer är ett möjligt transportmedel från utekvällar och hem värmde, och jag var ändå inte missnöjd.

Summa: Bra kväll! Trots att det inte var sällskap av sparvar särskilt länge, och de sparvar som faktiskt ärade mig med sin närvaro var relativt tama, var det en gemytlig afton.

Betyg: Kvällen får en stark sjua. Inte dåligt, men kan ju bli bättre.

//danwar

Den eviga kampen.

Det jag tänkte på mest är hur folk utvecklas. När jag gick på gymnasiet var jag, precis som nu, awesome. Den enda skillnaden var väl kanske att jag var lite mindre manlig och istället sötare, men i övrigt ganska mycket som nu. Och tjejerna, hur var de då? De var inte alls som de är nu. Då var tjejer söta, trevliga, lätta att umgås med och det var inte särskilt mycket tjafs. Idag är tjejer ofta fortfarande söta, men resten av skiten har ju slagit slint helt.

För de som inte vet det är jag ju sedan Val Thorens-resan -08 utsedd till Trippelsparvgängets egen pedofil-kille. Och detta då bara för att jag råkade ha en lite yngre flickvän, och jag råkar gilla yngre tjejer. Men det är ju knappast för att man ska kunna säga till sina kompisar att man träffar yngre tjejer som jag gör det, snarare försöker jag undvika det just för denna sakens skull. En vettig anledning skulle ju helt klart kunna vara att typ 95% av alla kvinnor peakar vid en ålder av ca 16-17 år, rent fysiskt då. Män går igenom en rad olika faser som alla har sin egna charm åldras kvinnor högst ograciöst, och man ser tydligt att de passerat krönet redan innan 25. Hur som helst är detta ofta bara en bonus. Den enda anledningen är denna:

Yngre tjejer är lättare.

"Åh, haha", tänker ni. "Han vill bara ha ett lätt ligg, klart som fan han går på yngre tjejer då!". Men nej. Nej nej nej. Med "lättare" menar jag i detta fallet bara lättare att umgås med. Yngre tjejer håller inte på med så mycket skit, de säger vad de tycker och de är allmänt vettigare.

Detta är ju en stor tragedi. Äldre tjejer (och då menar jag typ min egen ålder) brukar vara betydligt intressantare, har lite annan syn på världen, roligare erfarenheter osv. Men detta är ju inget man har en nytta av alls om det är omöjligt att få kontakt med dem eller om de är intressanta några gånger man träffar dem och sedan börjar de hålla på med massa annan skit, konspirationsteorier osv.

Bara grejen att träffa en jämnårig tjej är ju en mardröm. När jag var yngre träffade jag nästan uteslutande tjejerna först i skolan. Trots att jag går i skolan idag är detta en omöjlighet. "Man kan ju inte göra något med någon i klassen, tänk vad konstigt det blir om det inte funkar", tänker kvinnorna. Jaha, okej, då skiter vi i det. Det enda andra stället där man kan träffa flickor är på krogen. Och visst, det funkar faktiskt. Där träffar jag ganska ofta både trevliga och inte allför jobbiga tjejer. Det enda problemet att de är så den kvällen. För det första är det ju omöjligt att bygga vidare på något som man har startat på krogen, och om man trots detta vill träffa dem igen så brukar de drabbas av de vanliga åkommorna. "Varför ringde du inte mig på tre dagar? Tycker du inte om mig? Är jag bara ett engångsligg för dig?" Öhhhh, fuck off. Jag kanske inte ringde för att jag hade bättre saker för mig, varför ringde du inte själv? Denna typen av resonemang är dock omöjligt för kvinnor att förstå, så efter att ha försökt flera gånger brukar jag nu för tiden inte göra mig besväret.

Och på tal om att göra sig besväret! Varför ska alltid killar göra sig besväret? Okej, tjejer får ligga lättare än killar. Men vaddå, om det handlar om mer än sex, då är det väl lika mycket tjejens sak att anstränga sig? Ända gången tjejer har ansträngt sig är om det är en sån där läskig jävla stalker, som inte lägger av hur mycket man än vill och man får hitta på någon jävla historia om att man är gay och har pojkvän. Inte ens då fattar kvinnor.

Summan av kardemumman är iaf att tjejer är alldeles för jobbiga för att man ens ska orka tänka på saken, åtminstone om man vill ha någon tid alls över till annat. Och förståndet i behåll.

Som en liten statusuppdatering kan jag berätta att det för tillfället finns fyra singlar kvar i TS. Det är jag, dekadent, lakamies och Opooa. Tidigare har jag alltid hackat på de som skaffade sig flickvän tidigt. "Vad ska man med sådana till?", brukade jag säga. "Om man vill ha en kvinna hemma så är det ju bara att fixa en för dagen, då slipper man tackla alla problem och kan bara ta de bra sakerna". Men med tiden blir man vis, heter det ju, och idag förstår jag. Om man hade skaffat en flickvän på gymnasietiden kunde man sluppit all den där skiten idag.

Nu får jag istället gå från tjej till tjej, tidsfördriv till tidsfördriv, ända tills jag närmar mig de femtio och skaffar en troféhustru. Så kan man ju också ha det.

//danwar

lite sorgligt att jag är den som uppdaterar oftast med tanke på att jag bara har tillgång till dator typ varannan månad... har dessutom inte så mkt att berätta. har lärt mig att jag nog inte borde få leka med knivar och vapen, och att man borde ha koll på vart man rullar när man kör ghostride i centrala skövde. har klippt mej också. och sprutat cola för hela 7kr över en däven saab, eller audi, vad vet jag.. får skriva ngt vettigare när jag har mer tid. det borde bli om en vecka typ, men då är jag nog full..

för er som inte vet vad ghost ride är så bifogar jag en informativ länk.

http://www.youtube.com/watch?v=B0P9-WbzhXU

pösshaj // dekadent