På lördagar händer grejer
Och vilka grejer sen! Kapten hade länge och väl talat om en slags gång. Det var inte tal om att gå på plankan (s.k. "plankgång"), en grusgång eller ens krabbgång. Eller okej, det var väl ganska nära krabbgång, men gången jag pratar om är självklart UTGÅNG.
Själva utgången var mycket trevlig. Sparvar som närvarade var, förutom jag själv, Kapten, Emo-Erik och jag har även ett minne av Murse från Sticky, även om jag är osäker på när han slöt upp. Kapten hade även med sig ett par väna flickor, och sånt har en förmåga att göra kvällar trevligare. Vi drack på två ställen (Queen (OBS! OBS! INTE, _INTE_, QUEENS!) och Svea) för att då sedan dansa på Sticky. Planen var egentligen mer lutande åt Excet, men då vi tvivlade på att två av tjejerna som var 18 skulle komma in tog vi det säkra före det osäkra. Väl på Sticky vann jag en danstävling mot en av tjejerna (redan efter en låt erkände hon sig besegrad och lämnade WO) och tiderna var vad folk brukar kalla härliga. Det som jag inte gillar med Sticky är rökrummet. Folk är trevliga, men rök är inte gott. Och det blir inte bättre av att man stänger in en massa rök i ett litet rum. Och jag röker ju inte ens! Himla onödigt.
Nåväl. Vi tappade bort Emo-Erik inne på Sticky, Murse gick hem någon gång tidigare och vid fyratiden tyckte vi andra att det var dags att gå hem. Utanför pratar vi om vad vi ska göra, tjejerna och Kapten ville till Kållered, jag ville hem. De vinkade till sig en taxi och hoppade in. Jag ville som sagt hem, och taxin var dessutom full, så jag tänkte ta den gamla trogna 794an från Järntorget. Kapten vevar ner rutan.
- När går min buss? frågar jag.
- Den har gått, svarar han.
- Den har gått, HAHA! säger taxichauffören och kör iväg.
Mitt ansikte förvrids i någon slags apatisk "jaha-nu-är-allt-förlorat"-min.
- ...jaha, hej då... säger jag till taxin som redan befinner sig 20 meter bort.
Jag hade redan bränt mycket pengar, så jag ville inte ta en taxi själv mot Kullavik. Jag misstänkte att det skulle bli ca en timmas väntetid innan bussarna började gå igen, så jag valsar bort mot Vasagrillen. Tänkte att jag skulle hinna käka och sen komma lagom till första bussen. Jag beställer, och äter, min Rhodos (fårost är så värt), skickar lite SMS och undersöker om det finns sovplatser i stan (det fanns det inte), försöker kolla busstider på min telefon (fyllefingrar och trytande tålamod gjorde dessa försök fruktlösa) och valsar vidare mot Centralstationen. Kommer dit strax efter fem och ser att första bussen inte går förrän 06.33! "Fy fan", tänker jag. "Så här länge vill jag ju inte vänta!". Men vad ska man göra? Jag gick mot hållplatsen, rätt mycket folk som väntar på bussar ändå. Många låg och sov, och jag tyckte att det såg riktigt najs ut. Jag tänkte att jag inte fick sova för länge, men skönt att sluta ögonen lite liksom. Längst bort hittar jag en vrå som är väl avskild, bänken var rätt skön att ligga på också. Tar inte lång tid innan jag, i mitt fortfarande berusade tillstånd och med välfylld mage, hamnar i det där läget mellan dröm och verklighet.
Jag ligger där och har det mysigt när jag känner en kittlande känsla på benet. Jag förstår inte riktigt, det är ju ingen tjej i drömmen. Efter en bråkdels sekund har jag dragit slutsatsen att det måste vara i verkligheten det kittlar på benet och sätter mig upp med ett ryck. Där sitter en ca två meter lång turk med handen i min ficka.
Jag ställer mig upp och säger något i stil med "VAD FAN GÖR DU MED HANDEN I MIN FICKA?!". Han ställer sig också upp och tar fram en mobil, "Det här är min mobil! Min mobil!", skriker han (tror jag, hans svenska var ganska långt ifrån bra). "Ja, det är ju inte min iallafall!", svarar jag. "Men varför satt du med din hand i min ficka?". "Vad säger du? Är det din mobil?", frågar han. Nu lägger jag märke till en av nattvakterna som precis kommit runt hörnet. Han börjar fråga vad som händer här, tittar från mig till turken och tillbaka igen. Tankarna ramlar genom huvudet på mig: "Hoppas han inte tror att jag har gjort något (denna tanken försvann ganska fort när jag tänkte på hur jag såg ut och hur turken såg ut, samt att jag faktiskt inte hade gjort något)! Tänker turken attackera mig? Vad fan händer egentligen? Fan fan fan.". Turken fortsätter skrika att det är hans mobil och börjar gå därifrån.
- Har han tagit något? frågar vakten.
- Nej, men jag vaknade av att han hade handen i min ficka, svarar jag.
- Vill du anmäla?
- Va? Nej? Eller, han tog ju ingenting?
- Tänk om han hade gjort det då?
- Men alltså, jag hade ju bara hörlurarna till telefonen i den fickan, vad skulle han göra med dem? (Ganska korkat, jag vet, plus att jag hade hemnycklarna där också upptäckte jag sen. Vad han nu skulle gjort med dem.)
- Tänk om han hade tagit din plånbok med tiotusen då?
- Jaha, jaja... (Ungefär, chocken börjar lägga sig lite och jag vet inte riktigt vad jag säger.)
- Men vill du anmäla eller inte?
- Ja, min buss går ju inte på en timma iaf, jag kan väl anmäla antar jag.
- Bra, vi har haft väldiga problem med fickstölder här.
Vakten pratar med sin kollega i walkie-talkie, säger att turken (han använde inte det ordet) är på väg runt på baksidan och beskriver hur han ser ut. Kollegan tar fast honom och ser till att han sätter sig ner och stannar på platsen. Turken var rätt lugn nu, så inget våld behövdes iaf. Vakten säger att en polisbil är på väg och att jag bara ska sitta och vänta.
Polisen kommer, jag får uppge person- och telefonnummer och sen är det inte mer med det. Tydligen var turken känd av polisen sedan tidigare så det var inte direkt någon som ifrågasatte min trovärdighet, fyllan till trots (sansade mig nog rätt bra också). Jag går in igen och sätter mig på en bänk och lyssnar på fyllesvammel från några andra som väntar på sina bussar. 40 minuter senare kommer min buss och jag åker hem.
//danwar
Själva utgången var mycket trevlig. Sparvar som närvarade var, förutom jag själv, Kapten, Emo-Erik och jag har även ett minne av Murse från Sticky, även om jag är osäker på när han slöt upp. Kapten hade även med sig ett par väna flickor, och sånt har en förmåga att göra kvällar trevligare. Vi drack på två ställen (Queen (OBS! OBS! INTE, _INTE_, QUEENS!) och Svea) för att då sedan dansa på Sticky. Planen var egentligen mer lutande åt Excet, men då vi tvivlade på att två av tjejerna som var 18 skulle komma in tog vi det säkra före det osäkra. Väl på Sticky vann jag en danstävling mot en av tjejerna (redan efter en låt erkände hon sig besegrad och lämnade WO) och tiderna var vad folk brukar kalla härliga. Det som jag inte gillar med Sticky är rökrummet. Folk är trevliga, men rök är inte gott. Och det blir inte bättre av att man stänger in en massa rök i ett litet rum. Och jag röker ju inte ens! Himla onödigt.
Nåväl. Vi tappade bort Emo-Erik inne på Sticky, Murse gick hem någon gång tidigare och vid fyratiden tyckte vi andra att det var dags att gå hem. Utanför pratar vi om vad vi ska göra, tjejerna och Kapten ville till Kållered, jag ville hem. De vinkade till sig en taxi och hoppade in. Jag ville som sagt hem, och taxin var dessutom full, så jag tänkte ta den gamla trogna 794an från Järntorget. Kapten vevar ner rutan.
- När går min buss? frågar jag.
- Den har gått, svarar han.
- Den har gått, HAHA! säger taxichauffören och kör iväg.
Mitt ansikte förvrids i någon slags apatisk "jaha-nu-är-allt-förlorat"-min.
- ...jaha, hej då... säger jag till taxin som redan befinner sig 20 meter bort.
Jag hade redan bränt mycket pengar, så jag ville inte ta en taxi själv mot Kullavik. Jag misstänkte att det skulle bli ca en timmas väntetid innan bussarna började gå igen, så jag valsar bort mot Vasagrillen. Tänkte att jag skulle hinna käka och sen komma lagom till första bussen. Jag beställer, och äter, min Rhodos (fårost är så värt), skickar lite SMS och undersöker om det finns sovplatser i stan (det fanns det inte), försöker kolla busstider på min telefon (fyllefingrar och trytande tålamod gjorde dessa försök fruktlösa) och valsar vidare mot Centralstationen. Kommer dit strax efter fem och ser att första bussen inte går förrän 06.33! "Fy fan", tänker jag. "Så här länge vill jag ju inte vänta!". Men vad ska man göra? Jag gick mot hållplatsen, rätt mycket folk som väntar på bussar ändå. Många låg och sov, och jag tyckte att det såg riktigt najs ut. Jag tänkte att jag inte fick sova för länge, men skönt att sluta ögonen lite liksom. Längst bort hittar jag en vrå som är väl avskild, bänken var rätt skön att ligga på också. Tar inte lång tid innan jag, i mitt fortfarande berusade tillstånd och med välfylld mage, hamnar i det där läget mellan dröm och verklighet.
Jag ligger där och har det mysigt när jag känner en kittlande känsla på benet. Jag förstår inte riktigt, det är ju ingen tjej i drömmen. Efter en bråkdels sekund har jag dragit slutsatsen att det måste vara i verkligheten det kittlar på benet och sätter mig upp med ett ryck. Där sitter en ca två meter lång turk med handen i min ficka.
Jag ställer mig upp och säger något i stil med "VAD FAN GÖR DU MED HANDEN I MIN FICKA?!". Han ställer sig också upp och tar fram en mobil, "Det här är min mobil! Min mobil!", skriker han (tror jag, hans svenska var ganska långt ifrån bra). "Ja, det är ju inte min iallafall!", svarar jag. "Men varför satt du med din hand i min ficka?". "Vad säger du? Är det din mobil?", frågar han. Nu lägger jag märke till en av nattvakterna som precis kommit runt hörnet. Han börjar fråga vad som händer här, tittar från mig till turken och tillbaka igen. Tankarna ramlar genom huvudet på mig: "Hoppas han inte tror att jag har gjort något (denna tanken försvann ganska fort när jag tänkte på hur jag såg ut och hur turken såg ut, samt att jag faktiskt inte hade gjort något)! Tänker turken attackera mig? Vad fan händer egentligen? Fan fan fan.". Turken fortsätter skrika att det är hans mobil och börjar gå därifrån.
- Har han tagit något? frågar vakten.
- Nej, men jag vaknade av att han hade handen i min ficka, svarar jag.
- Vill du anmäla?
- Va? Nej? Eller, han tog ju ingenting?
- Tänk om han hade gjort det då?
- Men alltså, jag hade ju bara hörlurarna till telefonen i den fickan, vad skulle han göra med dem? (Ganska korkat, jag vet, plus att jag hade hemnycklarna där också upptäckte jag sen. Vad han nu skulle gjort med dem.)
- Tänk om han hade tagit din plånbok med tiotusen då?
- Jaha, jaja... (Ungefär, chocken börjar lägga sig lite och jag vet inte riktigt vad jag säger.)
- Men vill du anmäla eller inte?
- Ja, min buss går ju inte på en timma iaf, jag kan väl anmäla antar jag.
- Bra, vi har haft väldiga problem med fickstölder här.
Vakten pratar med sin kollega i walkie-talkie, säger att turken (han använde inte det ordet) är på väg runt på baksidan och beskriver hur han ser ut. Kollegan tar fast honom och ser till att han sätter sig ner och stannar på platsen. Turken var rätt lugn nu, så inget våld behövdes iaf. Vakten säger att en polisbil är på väg och att jag bara ska sitta och vänta.
Polisen kommer, jag får uppge person- och telefonnummer och sen är det inte mer med det. Tydligen var turken känd av polisen sedan tidigare så det var inte direkt någon som ifrågasatte min trovärdighet, fyllan till trots (sansade mig nog rätt bra också). Jag går in igen och sätter mig på en bänk och lyssnar på fyllesvammel från några andra som väntar på sina bussar. 40 minuter senare kommer min buss och jag åker hem.
//danwar
