trippelsparv - plundra i dagsljus, göm er på natten!

långa köer, dyra inträden, dyrare alkohol, illaluktande toaletter, packade yuppies, 14-åringar utklädda till luder, inga lediage stolar, folk med vassa armbågar i baren, slut på amaretto, fimp i örat, fläckar på byxorna, slut på kontot, lång väg till bussen, längre väg hem, för kalla skor, fel frisyr och en beläggning på tungan. vi har alla varit med om det och vi kommer alla att få äran att uppleva det igen. alla kvällar blir inte episka och kommer inte att sättas på pränt i historieböckerna. vissa kvällar blir långt ifrån episka och slutar i stället i misär. man kanske blir av med plånboken och tappar mobilen. man kanske tar fel pojke i stjärten och finner därför sig själv dränkt i pissoaren av dennes bror och hans tusen kusiner som alla heter ali. man kanske får för sig att man skall strula med en dvärg och väljer att ignorera övriga klientelet av kvinnor som springer runt, och därav går miste om en massa skoj, det kanske t.o.m. fanns en snyggare dvärg där ute ngnstans. man vaknar dagen efter med tommy lee i huvudet som frenetiskt bankar på den del av hjärnbarken som verkligen inte borde bankas på, den tycker seriöst inte om det. man kommer ha ångest för att man brände alla pengar, va otrevlig mot alla framtida mödrar till ens avkomma, och kanske tappade bort pappas bilnycklar när man dök ner i ngn älv för att spy.

vad jag försöker säga är att alla kvällar inte blir bra. vad jag också försöker säga är att även om en kväll går åt helvete så fyller den fortfarande ett visst syfte. om det inte blir bra kan det antingen bli dåligt eller inget alls, och i det fallet är dåligt tusen gånger bättre. i ett val mellan ångest och leda är ångesten alltid att föredra. det är alltså bättre att bränna allt och må dåligt över det dagen efter än att inte ha gjort ngt alls.

jag talar självklart bara för mej själv nu. jag är väl medveten om att många är fullt nöjda med att kolla på let's dance och sedan gå och lägga sig vid halv 10. men personligen så har jag ännu inte funnit charmen i det vardagliga och känslolösa. jag är därför hellre på botten när jag inte på topp, för inget är värre än att ligga och guppa i det halvfulla glaset som en grå och tråkig mellansvensk.

// dekadent