trippelsparv - plundra i dagsljus, göm er på natten!

När jag var liten älskade jag fickor. Fickor var hur bra som helst, man kunde ha precis vad som helst i fickor. Och hade man någonting i fickan så kunde man ha med sig det, utan att ha det i handen hela tiden. Gud, vilken praktisk uppfinning.

Ofta hade jag leksaker där. Det roliga är att dessa "leksaker" oftast bara var skräp som jag hade hittat eller något liknande, men i ett barns ögon kan vad som helst bli en leksak.

Jag kommer speciellt ihåg en grön quiltad jacka jag hade när jag var runt 5 år. Det var en asbra jacka; den höll för det mesta, var kamoflagefärgad och det bästa av allt: den hade jättestora fickor. De var dessutom ganska högt placerade, så även om man la i stora grejer (jag la dock i mest smågrejer, typ grus och ekollon) så hade man bra rörlighet och stördes inte så mycket av det. Om det inte var för en gul kant hade jag faktiskt kunnat ha en likadan, men lite större, jacka än idag.

Det bästa som jag kommer ihåg som jag hade i fickan på den här jackan någon gång var en alldeles egen uppfinning. Jag hade hittat en ganska stor knapp (mycket möjligt att det faktiskt var en reservknapp till jackan) som jag hade trätt en ganska lång tråd igenom. Med denna enkla, men o så geniala, uppfinning blev jag ännu lättare än vanligt bäst i vilken situation som helst. I ena stunden kunde det vara en piska, som jag använde likt Indiana Jones för att svinga mig fram med. I nästa stund kunde det vara en lasso som jag använde för att betvinga mina onda fiender med, och så här fortsatte det i stort sett in i oändligheten. Det störde mig inte överhuvudtaget att alla dessa situationer och äventyr endast existerade i min fantasi, och endast för mig. Jag behövde inte dela dem med någon för att de skulle vara perfekta, detta hade ju två fördelar: jag kunde underhålla mig själv dagar i sträck, och det fanns heller ingen som kunde tala om för mig att mina fantasier inte dög.

Idag är mina fickor betydligt tråkigare. De är numera endast behållare för saker som bygger upp och förstärker min vardag. Och jag blir inte direkt gladare när jag sen betänker att min vardag ändå är mer varierande och färgfylld än många andra stackares. Tänk på deras fickor och vad de innehåller. Jag tror knappast att de ser sina fickor som en oändlig möjlighet eller en medhjälpare till att skapa drömmar.

Mina fickor är idag ett nödvändigt ont. De är något som jag helst skulle slippa. Jag skulle aldrig ha med mig nycklar, om jag inte var tvungen att ha med dem för att kunna låsa upp ställen som ändå inte är särskilt spännande. Småmynt blir man bara irriterad av. Dessa var också något som förr i tiden betydde möjligheter och öppnade dörrar, idag klirrar de bara otrevligt och påminner om begränsningar.

Dessutom är mina fickor för små, det är obekvämt att försöka fiska upp mina nycklar med frusna händer.

Vissa saker var helt enkelt bättre förr.

//danwar