trippelsparv - plundra i dagsljus, göm er på natten!

Nej, det tycker jag inte. Politik är ofta alldeles för tråkigt, och innehåller alldeles för lite av de saker som vi sparvar tycker om. Utom möjligtvis makt då. Makt som skulle kunna missbrukas...

Hur som helst. Det som kommit till min uppmärksamhet på senare tid är Lars Vilks. Jag kom först i kontakt med denna mannen genom hans konstverk i Kullaberg, Nimis och Arx. Jag var då inte särskilt gammal, och tänkte inte mycket på budskapet i konstverken, jag imponerades mest av deras arkitektur och utseende. Det hela blev ju knappast sämre av att Nimis är en våt dröm för en pojke som gillar att klättra i träd. Jag läste lite mer om konstverken och fann att Vilks utropat platsen kring konstverken till en självständig stat. Jag förstod inte riktigt syftet med detta heller, men då ingen tog skada av det tyckte jag att det var en ganska kul idé. Staten, som för övrigt heter Ladonien (eller på engelska, Ladonia), har en hel del medborgare som verkar ta det hela mest på skoj, och en del som verkar mest knepiga och lite egendomliga. Men ändå ganska roligt.

Ett par år efter mitt första besök vid konstverken hörde jag återigen Vilks namn yttras. Det var nu i ett annat sammanhang, men även denna gången var ämnet konst. Åtminstone för en stor del av världens befolkning. En annan, även den stor, del av världens befolkning ville inte benämna det som konst. Verket jag pratar om är nämligen Muhammed som rondellhund. Ni förstår kanske själva vilken del av världens befolkning jag då pratar om. Jag är inte säker på när verket publicerades, men protesterna i Pakistan bröt ut den sista augusti 2007. Efter att dessa tystnat något har det varit, så vitt jag vet, ganska tyst kring händelsen.

Tills nu. Som många vet var det tidigare i veckan, händelsevis på min födelsedag, ett föredrag som skulle hållas i Uppsala. Det var återigen Vilks som figurerade som någon slags förespråkare för yttrandefriheten vs. islam. Föredraget spårade ur, och jag sitter nu och läser följderna av det hela:
På Facebook har det skapats grupper. Det finns grupper som stödjer Vilks agerande och tycker att yttrandefrihet är bra, det finns också grupper vars främsta mål är att hetsa andra till att mörda Vilks, anhängarna av de senare köper inte riktigt att man kan ha både yttrandefrihet och en stark tro.
På Flashback har det skapats trådar. De flesta trådarna jag läst är reaktioner på grupperna på Facebook. Det sorgliga är att jag här märker att många, människor som jag trodde var ganska lika mig själv, reagerar precis som de mer extrema grupperna på Facebook.
De skriver direkt när de läst vad deras "motståndare" tycker. De svarar hårt och utan eftertanke. De tillför hat.
Många som ger sig in i diskussionen verkar mycket unga. Det är jobbigt att dessa unga, och ofta dåligt informerade (en tjej skriver t.ex. att Vilks har skapat konst som framstället Muhammed som homosexuell, när detta i själva verket var alster av konstnären Sooreh Heras), människor blir ansiktet för hela deras kultur gentemot resten av samhället. Resten av samhället tror alla bakom detta ansikte beter sig likadant och cirkeln är sluten.


Vilks konst verkar inte lika rolig nu som den var när jag var liten. Jag skrattar inte längre av förtjusning när jag ser den, för den har nu fått en betydelse för mig. Rondellhunden betyder på något vis ondska, trots att den skulle förespråka något så bra och självklart som yttrandefrihet. Personligen har jag alltid tyckt om yttrandefrihet. Trots att många åsikter som jag kunde varit utan har yttrats så känner jag ändå att denna frihet har fört med sig något gott. Däremot känner jag att jag kunde ha levt med att yttrandefriheten var begränsad, att den var en slags frihet inom ramar. Det är okej med mig om jag inte får skämta om Muhammed, jag ser inte hur mitt liv skulle få ett radikalt uppsving genom detta. Det är okej med mig om jag inte får rita ner min bild av Muhammed, det har i vilket fall aldrig fallit mig in att göra. Jag förstår inte att detta är något man måste utmana, något som man bara inte kan acceptera. Känner folk verkligen att samhället är så perfekt i övrigt, att denna lilla skavank är det viktigaste som finns? Är det verkligen så viktigt att kämpa för? Även jag skulle kunna tänka mig att rita av Muhammed i ren protest, men det finns ett par andra problem jag skulle vilja ta tag i först.