Bajskorven som inte går att spola ner.
Idag diskuterade vi samtalslära - vad det finns för samtal, vad som skiljer dem åt och diskuterade hur kön, ålder, auktoritet och så vidare påverkar samtal. Vi behandlade allt från kollegorna i fikarummet, till chefens utvecklingssamtal med den anställde och samtalen i sammanträdesrumet, och de kanske mest hatade; Början-på-festen-samtalen och den gamla bekanta man inte har något gemensamt med och inte vill träffan som man träffar på stan som såklart alltid vil gå ut och ta en öl, eller ännu värre - höras på Facebook.
Trots det goda vädret, och faktumet att jag faktiskt hade min bäda med mig beslöt jag mig för att ta bussen hem. Det är ju uppförsbacke. Vid busshållplatsen står en kurskamrat - den mest frustrerande människan jag någonsin träffat i hela mitt liv. Jag har från avstånd sett hur bussen redan gått och att hon står där och väntar, så jag skruvar in mina hörselsnäckor till min mp3spelare så djupt in i min öron som det bara går. Jag vill inte prata med människan. Jag går fram till Umeås kollektivtrafiks idiotiska tidtabell för att undersöka när nästa buss kommer för att ta mig hem till soffan och den verklighetsflykt som är Star Trek: Voyager. Då börjar hon prata. I periferin ser jag att hon är riktad mot mig och över mellan sångpartierna i Norma Jeans Birth of the Anti-mother förstår jag att det är mig hon försöker prata med. Jag vill inte prata med henne, jag vill inte veta något om henne och hennes sketna liv, om hon mot all förmodan har ett. Hon börjar vifta för att påkalla min uppmärksamhet. Resistance is futile. Jag tar ut ena snäckan ur mitt höger öra och hon börjar säga saker till mig. Hon är en besserwisser av rang, och som de flesta sådana som har ett behov av att hävda sig och försöka visa sig bättre än andra, har hon såklart inte en aning om något hon pratar om. Vem fan är du? Låt mig vara. Allt jag hör är bajs, bajs, bajs.
Jag försöker avsluta samtalet, jag provar alla tekniker jag kan. Det går inte. Jag skruvar i snäckan i örat igen, men hon ger sig inte. Jag ställer mig på brädan och sparkar iväg till den halvt nedmonterade parkbänken några meter bort. Hon följer efter. Hon ger sig inte. Hon har bestämt sig för att hon skall prata, och hon skall prata med mig. Hon är bajskorven som inte går att spola ner.
Då kommer bussen. Deus ex machina.
Ninja, out.
ninja, du kan ju fan inte posta bajskorvar på bloggen. sluta med det.
Sjukt bra inlägg. Fram till den bifogade bilden på ditt exkrement.
Skitbra!
haha "unflushables"
hatar dem så jävl hårt va.. man vill inte ligga med dem men man gör det endå för att det är så enkelt.
mitt tips är att inte ligga med henne för då är du fast för alltid. om du måste ligga med henne föreslår jag att du gör det hemma hos henne, för att morgonen efter åberopa fylla och dra därifrån
jag svär på heder och samvete (vilket iofs inte är så mycket för en sparv) att inte ens jag skulle ta i bajskorven med tång.
Usch, människor. Tacka vet jag sparvar.
Skit i henne
Min heder är iaf fortfarande värt något. Eller?
Allt du behöver göra är att vara som en annan bajskorv; om du bara har flyt så löser det sig.
när hade du heder?
Jag har ju heder konstant! Eller okej, möjligtvis att den falnar temporärt vid besök på Svanen... Men mitt ord är att lita på! Jag är alltid en hedersam man.
tror att min odiskutabla gentlemannaheder är den enda hedern som i dagsläget existerar bland sparvar
odiskutabla gentlemannaheder? jo, jag tackar ja. ligger väl i samma kategori som min tjurfäktarheder.
jag är gentle. gentle och villig. villig att erkänna din tjurfäktarheder om du erkänner min gentlemannaheder!
