trippelsparv - plundra i dagsljus, göm er på natten!

Såg att Ninja och Murse saknade Jackan; det kanske gäller våra 8 000 läsare också?

Oavsett vilket tänkte jag uppdatera lite på den fronten. Jackan har nämligen, tro’t eller ej, blivit avstängd från Handels och fått åka radiobil därifrån med farbror blå.

Jag var dessvärre inte närvarande när dramat utspelade sig, men med hjälp av uppgifter från personer på plats kan jag sammanställa en mycket trovärdig beskrivning av händelseförloppet. Ur Jackans perspektiv. Från det att han steg upp den morgonen.

”…torsdagen den 27 maj och klockan är 06:01. Det här är eko-” , hann den sliskiga rösten i klockradion börja innan Jackan med ett kraftfullt slag fick tyst på den.

Jackan drog vant ett par fingrar genom de tjocka lockarna och försökte samtidigt påminna sig om vad som hänt under gårdagens sinnessjuka utekväll. Svart. Kanske kunde nattens hemsläp friska upp minnet? Han sneglade över axeln. Prinsessan Madeleine låg insnärjd i hans lakan.

Jackan suckade när det började klarna – han hade lovat slynan att hon skulle få stanna i hans takvåning till dess att medierna lugnat sig lite. De var tydligen alldeles uppspelta till följd av någon otrohetsskandal. Som om han brydde sig. Hon skulle ut.

Två minuter senare: Hertiginnan av Hälsingland skrek ömhetsbetydelser från andra sidan den låsta dörren samtidigt som Jackan halsade mjölk direkt ur förpackningen. Och åt rått kött med händerna.

Han var tvungen att ta sig till skolan idag; någon vägledarjöns institutionen hade kallat honom eftersom han inte hade samlat ihop tillräckligt många poäng för att få fortsätta nästa termin.

Man skulle tydligen vara klar med de 30 poängen från första terminen och minst 15 från den andra.

Jackan gjorde en blixtsnabb överslagsräkning och kom fram till att han fått ihop… 0 poäng.

”Helvete”, gormade han rakt ut och kastade det halvfulla mjölkpaketet genom våningen.

”Eller vänta nu…”, tänkte han och kliade sig besinningsfullt på hakan . ”Jag fick ju med mitt namn på ett grupparbete tillsammans med den där Charlie-tönten precis i början. Killen dyrkade mig som en gud och fattade inte att han var den ende som jobbade. Sucker…”

Med återvunnet självförtroende slängde Jackan på sig den välnötta dunjackan och slet med sig nycklarna till hojen. Dörren slog i huvudet på sessan när han stormade ut. Han gav henne en snett leende och blinkning som för att säga: ”Det är ok.” Hon log.

Fem minuter senare var han framme vid det anrika lärosätet. Några Handels-blondiner gav honom längtansfulla blickar när han självsäkert stegade in på juridiska institutionen. Han brydde sig inte.

Han såg sig istället omkring i de rymliga korridorerna där vit betong varvades med detaljer i fejk-teak.

Han hade varit här förr. En gång hade han kommit självmant för att anmäla en professor som betett sig sjukt respektlöst mot honom bara för att han – på goda grunder – frågat gubbjäveln om han hade en hjärntumör. En annan gång var kallades han upp bara för att han – på goda grunder – insinuerat att en annan professor var sexuellt attraherad av försvunna skuldebrev.

Jackan gick in till vägledaren. Hon satt där och såg stöddig ut.

Två minuter senare:

”JAG SKA SLITA TUNGAN UR KÄFTEN PÅ DIIIG!!”, gormade Jackan. Vadå ”fyra poäng räcker inte”?!

Två minuter senare:

Vakter höll fast Jackan. Visste de inte vem han var? ”Jag ska fan gå upp och anmäla er”, fräste Jackan.

Fyra minuter senare:

Poliser. Strid. Blod. Handbojor. Radiobil. Rum. Varsågod och sitt. Helvete.

/Opooa