Jag är ju svensk!
Gjorde min första tenta idag. Totalt 15 poäng i ämnena statsrätt, Europarätt och förvaltningsrätt ska avverkas under fyra timmar och jag är sådär lagom taggad efter att ha sovit sådär lagom länge och pluggat sådär lagom mycket.
Som många andra på plats irrar jag omkring som en dekapiterad höna och vet varken vad jag ska göra eller hur jag ska uppföra mig.
Frågar om jag ska registrera mig någonstans. Nej, det ska jag inte.
Frågar om jag får ta med block att kludda i. Nej, det får jag inte.
Frågar om jag får sätta mig var jag vill. Ja-a, det får jag.
”Ja-a”, sa hon. Inte ”jaa” eller ”mja” eller ”typ”. Ett betryggande ”Ja-a”.
Så jag sätter mig precis där jag vill. Närmare bestämt nära fönstren vid en pelare som utstrålar trygghet. På bänken ligger en liten lila lapp med en krumelur på.
”Vilken fin liten lila lapp”, tänker jag. ”Och vilken fin krumelur, sen. Undrar vad den betyder.”
Kommer dock på andra tankar när jag upptäcker jag att jag glömt jämförelsetabellerna till ny, lång lag som jag faktiskt behärskade ganska hyfsat. Faktum var att jag glömt ta med hela lagen.
Inte hela världen, kunde ju trots allt leta i gamla lagen eftersom fyra timmar är jättelång tid.
Tentan placeras framför mig och jag kollar i godan ro igenom uppgifterna.
”Oj, vilka korta uppgifter”, konstaterar jag. ”Och bara fyra stycken.” Det var ju inte alls som övningstentan.
Bra så. Jag bläddrar lite i lagboken. Pressen lättar. Smakar på god bulle. Samtidigt noterar jag hur en tentavakt går mellan bänkarna och ser konfunderad ut. Hon spänner ögonen i folk och kliar sig på huvudet.
Hon går därifrån kommer tillbaka med en annan vakt. De mumlar, utbyter blickar och verkar analysera oss. Hör brottstycken som ”Han, då?” och ”Ja, nä, kanske”.
Plötsligt tycks ett beslut ha tagits i konsensus, och den ena kommer fram till mig.
”Ursäkta, vilket prov ska du göra?”, frågar hon vänligt.
”Va, eh, öh… Det om statsrätt och grejer”, hasplar jag fram.
”Jaa, fast du ska väl göra det vanliga?”
”Jaaa…?”
”Ja, sedär, då har du hamnat lite fel. På de här bänkarna sitter de utländska eleverna som inte behärskar språket. Du ska ha ett annat prov. Har blivit en liten miss med papprena här”, konstaterar hon och hänvisar mig till en annan bänk.
Så ville jag säga. Och se ut.
”Men säg inte att jag får sitta var jag vill, då! Vad då miss i pappren? GE MIG INTE KONSTIGA PROV UTAN ATT KONTROLLERA VEM JAG ÄR!”
Allt det där vill jag skrika och kasta bullen i golvet. Men det gör jag ju såklart inte. Istället säger jag: ”Ojsan, så kan det gå”, och sätter mig lydigt vid en annan bänk.
Samtidigt inser jag vad tentavakterna diskuterat:
”Vem av svartskallarna är svensk?”
Tror det var längden som avslöjade mig. Och glasögonen; bara svennar bär Clark Kent-glasögon.
Hon skulle i vilket fall komma med tentan snart. Väntar. Kommer ingen tenta.
Får till slut tentfan (inte tack vare henne) och då hade redan en halvtimme av tiden gått. I den här tentan är frågorna både längre och fler. Hinner jag bli klar? Nä.
/Opooa
haha ägd!
Stackare där! Du skulle göra som vi andra, och ta en öl. En före och ett par efter, rättare sagt.
Men det gick säkert finfint, alla vet att du faktiskt gillar lagar och sånt :)
