Ett snitt över nitton
Som ni kanske fattat läser jag till jurist i Göteborg. Utbildningen är inte helt lätt att komma in på och om jag inte minns fel krävdes gymnasiebetyg på 19,33 i år.
En jäkla massa MVG:n med andra ord, och det märks att folk (läs tjejer) är mycket ambitiösa.
När föreläsningen börjar sitter de redo med block och tuschpennor i alla tänkbara färger. Använder sig föreläsaren av PowerPoint ser de även till att i förväg skriva ut allt material från GU:s hemsida och häftar sedan ihop sidorna till prydliga buntar som de antecknar i.
Jag, som kom in på högskoleprovet och först var underkänd i så många ämnen att jag inte ens var behörig till högskolan, har i smyg alltid beundrat den där disciplinen och undrat vad de använder de olika pennorna till och hur de snappar upp så mycket viktigt att anteckna. Jag tog därför i torsdags tillfället i akt och placerade mig bakom en av dessa tjejer.
Temat var moral och hur dess inverkan på juridiken. Föreläsaren använde fallet Catrine da Costa (ni vet den där prostituerade kvinnan som styckades av en obducent) som grund och började beskriva fallet. Genast plockade flickan fram den svarta pennan och började skriva:
”Man hittar under ben och armar i svarta påsar. Tillkallar polis.”
Oj, tänker jag, det där hade ju kanske inte något större juridiskt värde. Svarta pennan måste alltså användas för mindre viktiga saker. Och var inte det där en ganska brutal särskrivning?
Måste ha varit slarv, tjejen har ju trots allt MVG i alla ämnen.
Hon skriver rad efter rad med den svarta pennan, bland annat:
”Polisen hittar fler påsar men har inga misstänkta.”
Nej, nej, inte heller den informationen kommer att hjälpa oss som jurister, men hon kanske bara är intresserad. Svarta pennan suger.
Då plötsligt händer det. Föreläsaren tycks prata om brottets natur, men tjejen snappar upp något av stor juridisk substans. Hon plockar nämligen blixtsnabbt fram den stora röda pennan och skriver:
”Proffesionelt styckad.”
Catrine da Costa var professionellt styckad. Det var sånt man skrev med den röda pennan. Åt helvete felstavat dessutom. Hela min bild av det ambitiösa flicksläktet med olikfärgade tuschpennor krackelerade och jag kände mig tom inombords.
Och så fortsatte det; rad efter rad, obetydlighet efter obetydlighet, särskrivning efter särskrivning. Allt i olika färger.
Hur många vettiga personer fick lämna plats åt dessa tuschidioter?
Jag tappade intresset och ritade en pingvin istället.
/Opooa
ah! da costa-fallet! en gammal klassiker, allmänläkaren skyldig eller inte? och är en tvåårings vittnesmål verkligen trovärdigt?
fuck ninja, och speciellt FUCK BRUDAR MED TUSCHPENNOR! vi har en hel drös av dem i min klass också, hatar dem alla (utom en som är snygg). de lägger i snitt 9 timmar om dagen på skolan, och de flesta har ändå inte bättre betyg än vad jag har. pingvinen äter upp alla dåliga flickor.
Ja, det gör han! Det blir nästa ritprojekt. Tack Daniel.
Känner igen detta som fan. Särskrivningar och dumma anteckningar för att sedan be någon snygg kille (läs madman) berätta sensmoralen av det hela. Jag ritar små gubbar som slåss.
i min klass är alla rätt korkade, så de vet inte vad tuschpennor är. vi har en dansk lärare som är rätt rolig, men ingen fattar något, så jag ritar bobombs (supermariobomber) istället.
