Gamla vanor - men ändå inte
Börjar typ falla in i gamla vanor igen. Och som några vet så leder detta till att jag till slut flippar, vilket inte är bra för många alls (det är bl.a. dåligt för mig). Som exempel på gamla vanor kan jag dra måndagsfyllan. Idag efter skolan gick jag direkt till Queen där jag träffade Kuma och käkade en burgare och löste en helt okej måndagsfylla.
Detta är ju någon som knappast känns dåligt idag, men om ett par veckor kommer jag att vara trött på måndagsfyllan. Jag behöver dumma äventyr och korkade upptåg. Det är nu vi kommer till grunden till allt dåligt med min tillvaro just nu: Utflugna sparvar.
Sparvar är inte gjorda för att lämna sitt bo. Min absoluta ståndpunkt i frågan är att sparvar ska bo nära varandra och hålla ihop. Alla vet att två sparvar är dummare än en sparv, och slår man då ihop säg 6-7 sparvar så har man med stor sannolikhet ett riktigt korkat äventyr. Men när det nu är sparvar i Umeå, Skövde och Frankrike så är Göteborg helt plötsligt en mycket vettigare plats att leva på. Fan vad tråkigt.
Vi sparvar som är kvar har riktigt svårt att hålla både sparv-andan och dumheten på en bra nivå. Min slutsats är således att fler sparvar behöver rekryteras. Detta är dock lättare sagt än gjort; innan en potentiell sparv har testats på alla möjliga sätt har man egentligen ingen egentlig aning om det faktiskt är en sparv eller inte. Då sparvarna är en mycket exklusiv skara kan man inte ta in vilken pajas som helst; det måste vara en mycket speciell pajas.
Eller så kanske jag skiter i att bry mig och försöker leva i allmän dekadens själv, kan också funka. Och ligger mycket närmare min vanliga ambitionsnivå.
//danwar - måndagsfull och rätt nöjd
