There and Back Again
Detta är ett riktigt sent inlägg, men jag har bara inte orkat tidigare.
I fredags bestämde iaf jag och Ninja oss för att vi skulle till Blomstermåla (lokal restaurang) och njuta av livet som brat för en kväll. Ninja och jag pratar under dagen, och båda är pepp som fan. Ninja lovar mig att han ska ha på sig en skjorta som inte är rutig och jag lyckas nästan övertala honom att raka bort det där som han kallar för skägg.
Jag gör mig iordning och beger mig hemåt Ninja. Självklart i Z3, man måste komma in i rollen så snabbt som möjligt. Väl där ser jag snabbt att Ninja in fact har en rutig skjorta och jag får veta att Skruf tänker ansluta, vilket knappast dämpar stämningen. Efter tio minuter eller något sånt där kommer en flämtande och väldans svettig Skruf på cykel. Vevigt.
Vi går den näpna biten till Blomstermåla, runt 5-6 km. Stämningen är fin, men allt eftersom skorna börjar slitas ut så undrar vi om vi kanske inte borde tagit oss dit på annat sätt. Hur som helst har de flesta vägar ett slut, och snart kunde vårt mål skönjas vid horisonten. Vi satte oss på uteserveringen och jag beställde in en flaska rosé, men inte förrän den stog i kylaren på bordet och första skålen hade utbringats kände jag mig verkligen hemma. Skruf gnällde dock över vinet och beställde snart in en öl.
Kvällen gled förbi, fler drycker passerade mitt svalg. Samtalen var av hög kvalitet, alla var nöjda. Till och med när det kom dit några fratboys och började skråla var vi glada, det var helt enkelt en bra kväll.
När baren var stängd och våra glas var tomma var det ändå dags att börja den, till synes, ändlösa vandringen hem. Det tog sin tid, men var väl mödan värt. I Castle Ninja väntade en fin film och en tillräckligt skön säng. Myspys.
Nästa dag kollade vi på Tintin och hade det bra, Ninja bjöd till och med, efter viss övertalning, på frukost. Sinnes.
Mer saker har hänt sen dess, men dessa kommer senare. Puss på er.
I Spotify just nu:
Mando Diao - Dance With Somebody
danwar
I fredags bestämde iaf jag och Ninja oss för att vi skulle till Blomstermåla (lokal restaurang) och njuta av livet som brat för en kväll. Ninja och jag pratar under dagen, och båda är pepp som fan. Ninja lovar mig att han ska ha på sig en skjorta som inte är rutig och jag lyckas nästan övertala honom att raka bort det där som han kallar för skägg.
Jag gör mig iordning och beger mig hemåt Ninja. Självklart i Z3, man måste komma in i rollen så snabbt som möjligt. Väl där ser jag snabbt att Ninja in fact har en rutig skjorta och jag får veta att Skruf tänker ansluta, vilket knappast dämpar stämningen. Efter tio minuter eller något sånt där kommer en flämtande och väldans svettig Skruf på cykel. Vevigt.
Vi går den näpna biten till Blomstermåla, runt 5-6 km. Stämningen är fin, men allt eftersom skorna börjar slitas ut så undrar vi om vi kanske inte borde tagit oss dit på annat sätt. Hur som helst har de flesta vägar ett slut, och snart kunde vårt mål skönjas vid horisonten. Vi satte oss på uteserveringen och jag beställde in en flaska rosé, men inte förrän den stog i kylaren på bordet och första skålen hade utbringats kände jag mig verkligen hemma. Skruf gnällde dock över vinet och beställde snart in en öl.
Kvällen gled förbi, fler drycker passerade mitt svalg. Samtalen var av hög kvalitet, alla var nöjda. Till och med när det kom dit några fratboys och började skråla var vi glada, det var helt enkelt en bra kväll.
När baren var stängd och våra glas var tomma var det ändå dags att börja den, till synes, ändlösa vandringen hem. Det tog sin tid, men var väl mödan värt. I Castle Ninja väntade en fin film och en tillräckligt skön säng. Myspys.
Nästa dag kollade vi på Tintin och hade det bra, Ninja bjöd till och med, efter viss övertalning, på frukost. Sinnes.
Mer saker har hänt sen dess, men dessa kommer senare. Puss på er.
I Spotify just nu:
Mando Diao - Dance With Somebody
danwar
Kommentarer
Trackback
