Att springa på en väldigt liten Johnny
Lät mig underhållas av Ninjas lilla anekdot om Central-Johnnyn och kan bara konstatera at det är ett underligt folkslag.
Jag var själv med om en ganska rolig om än ofrivillig Johhny-interaktion för ett par dagar sedan. Jag hade följt med min mor till Frölunda Torg (som är ganska svårt infekterat av just Johnnys) för att hjälpa henne ladda av ett par bildfiler i en sån där "gör det själv"-maskin i fotobutiken.
På vägen ut ville hon titta på en väska och jag var snäll och följde med henne in. Tyvärr gjorde mitt testosteron ganska snart uppror mot den fjolliga butiken och jag bestämde mig för att kila ner till teknikmagasinet (meningen med livet).
På min väg ut överväger jag för ett ögonblick att också be henne om bilnycklarna, men när jag hastigt vänder mig om ser jag att jag inte är på armlängds avstånd från henne skiter jag i det.
Jag accelerar i min ursprungliga riktning och PANG - något flyger i magen på mig innan jag riktigt har hunnit vända tillbaka blicken och hamnar sedan i en hög på golvet. Min omedelbara tanke var jag jag nu råkat tackla en liten lågstadieflicka och jag letar i huvudet efter en passande ursäkt.
Blixtsnabbt registerar jag dock intersportstrupor, instoppade jeans, bandana och busfrisyr. Jag blir ställd inför det faktum att jag just sprungit omkull en pytteliten Partille-Johnny på en dambutik och kan bara få fram ett "Hehe, oj".
Lilltotten verkade inte överdrivet belåten över mitt "Hehe, oj" och när hans Johnny-vänner dessutom viker sig av skratt ser jag hur han får något mordiskt i blicken.
Jag kan riktigt ana hur han inombords dividerar om huruvida det är lönt att börja mucka med någon som är närmare en halvmeter längre och han slår ner blicken när han kommer fram till att det faktiskt är en rätt dålig idé.
Han kravlar sig tafatt upp på benen och går utan ett ord vidare in i butiken. Jag står handfallen kvar undrar vad fan som just hände.
Opooa
Jag var själv med om en ganska rolig om än ofrivillig Johhny-interaktion för ett par dagar sedan. Jag hade följt med min mor till Frölunda Torg (som är ganska svårt infekterat av just Johnnys) för att hjälpa henne ladda av ett par bildfiler i en sån där "gör det själv"-maskin i fotobutiken.
På vägen ut ville hon titta på en väska och jag var snäll och följde med henne in. Tyvärr gjorde mitt testosteron ganska snart uppror mot den fjolliga butiken och jag bestämde mig för att kila ner till teknikmagasinet (meningen med livet).
På min väg ut överväger jag för ett ögonblick att också be henne om bilnycklarna, men när jag hastigt vänder mig om ser jag att jag inte är på armlängds avstånd från henne skiter jag i det.
Jag accelerar i min ursprungliga riktning och PANG - något flyger i magen på mig innan jag riktigt har hunnit vända tillbaka blicken och hamnar sedan i en hög på golvet. Min omedelbara tanke var jag jag nu råkat tackla en liten lågstadieflicka och jag letar i huvudet efter en passande ursäkt.
Blixtsnabbt registerar jag dock intersportstrupor, instoppade jeans, bandana och busfrisyr. Jag blir ställd inför det faktum att jag just sprungit omkull en pytteliten Partille-Johnny på en dambutik och kan bara få fram ett "Hehe, oj".
Lilltotten verkade inte överdrivet belåten över mitt "Hehe, oj" och när hans Johnny-vänner dessutom viker sig av skratt ser jag hur han får något mordiskt i blicken.
Jag kan riktigt ana hur han inombords dividerar om huruvida det är lönt att börja mucka med någon som är närmare en halvmeter längre och han slår ner blicken när han kommer fram till att det faktiskt är en rätt dålig idé.
Han kravlar sig tafatt upp på benen och går utan ett ord vidare in i butiken. Jag står handfallen kvar undrar vad fan som just hände.
Opooa
Kommentarer
Trackback
