trippelsparv - plundra i dagsljus, göm er på natten!

Det är måndag förmiddag, denna hemska start på veckorna när ångesten från bakfyllorna och eventuella alkoholiserade snedsteg sakteligen börjat avta. Man är trött, lite tagen - Det är såklart dags att diskutera problem som kan uppstå vid implementering av policies. Man är näst intill apatisk när man sitter med sitt block och sin penna och liksom mekaniskt för ner någon annans tankar på papper. Det är då något magiskt kan hända, så nära ett religiöst ögonblick man kan komma - som när lärarinnan säger "Det är inte riktigt deras tea-bagging". En sekunds tystnad. Några fnissningar. För vissa är ögonblicket över lika snabbt som det kom, ungefär som en manlig orgasm, men för vissa - min gode vän Maths, exempelvis är händelsen nästan dödlig. Han verkar segna ner på bordet och det låter som han gråter. Flera minuter senare ligger han fortfarande där och försöker hålla tillbaka skrattens tårar. När lärarinnans föreläsningsstycke är över brister det för Maths, han reser sig upp och med ett skinande leende på ett knallrött ansiktet basunerar han ut "TEA-BAGGING!". Freud was right och det får en dödligt apatisk måndag att bli så underbart underbar. Fantastiskt!