På lördagar händer grejer
Och vilka grejer sen! Kapten hade länge och väl talat om en slags gång. Det var inte tal om att gå på plankan (s.k. "plankgång"), en grusgång eller ens krabbgång. Eller okej, det var väl ganska nära krabbgång, men gången jag pratar om är självklart UTGÅNG.
Själva utgången var mycket trevlig. Sparvar som närvarade var, förutom jag själv, Kapten, Emo-Erik och jag har även ett minne av Murse från Sticky, även om jag är osäker på när han slöt upp. Kapten hade även med sig ett par väna flickor, och sånt har en förmåga att göra kvällar trevligare. Vi drack på två ställen (Queen (OBS! OBS! INTE, _INTE_, QUEENS!) och Svea) för att då sedan dansa på Sticky. Planen var egentligen mer lutande åt Excet, men då vi tvivlade på att två av tjejerna som var 18 skulle komma in tog vi det säkra före det osäkra. Väl på Sticky vann jag en danstävling mot en av tjejerna (redan efter en låt erkände hon sig besegrad och lämnade WO) och tiderna var vad folk brukar kalla härliga. Det som jag inte gillar med Sticky är rökrummet. Folk är trevliga, men rök är inte gott. Och det blir inte bättre av att man stänger in en massa rök i ett litet rum. Och jag röker ju inte ens! Himla onödigt.
Nåväl. Vi tappade bort Emo-Erik inne på Sticky, Murse gick hem någon gång tidigare och vid fyratiden tyckte vi andra att det var dags att gå hem. Utanför pratar vi om vad vi ska göra, tjejerna och Kapten ville till Kållered, jag ville hem. De vinkade till sig en taxi och hoppade in. Jag ville som sagt hem, och taxin var dessutom full, så jag tänkte ta den gamla trogna 794an från Järntorget. Kapten vevar ner rutan.
- När går min buss? frågar jag.
- Den har gått, svarar han.
- Den har gått, HAHA! säger taxichauffören och kör iväg.
Mitt ansikte förvrids i någon slags apatisk "jaha-nu-är-allt-förlorat"-min.
- ...jaha, hej då... säger jag till taxin som redan befinner sig 20 meter bort.
Jag hade redan bränt mycket pengar, så jag ville inte ta en taxi själv mot Kullavik. Jag misstänkte att det skulle bli ca en timmas väntetid innan bussarna började gå igen, så jag valsar bort mot Vasagrillen. Tänkte att jag skulle hinna käka och sen komma lagom till första bussen. Jag beställer, och äter, min Rhodos (fårost är så värt), skickar lite SMS och undersöker om det finns sovplatser i stan (det fanns det inte), försöker kolla busstider på min telefon (fyllefingrar och trytande tålamod gjorde dessa försök fruktlösa) och valsar vidare mot Centralstationen. Kommer dit strax efter fem och ser att första bussen inte går förrän 06.33! "Fy fan", tänker jag. "Så här länge vill jag ju inte vänta!". Men vad ska man göra? Jag gick mot hållplatsen, rätt mycket folk som väntar på bussar ändå. Många låg och sov, och jag tyckte att det såg riktigt najs ut. Jag tänkte att jag inte fick sova för länge, men skönt att sluta ögonen lite liksom. Längst bort hittar jag en vrå som är väl avskild, bänken var rätt skön att ligga på också. Tar inte lång tid innan jag, i mitt fortfarande berusade tillstånd och med välfylld mage, hamnar i det där läget mellan dröm och verklighet.
Jag ligger där och har det mysigt när jag känner en kittlande känsla på benet. Jag förstår inte riktigt, det är ju ingen tjej i drömmen. Efter en bråkdels sekund har jag dragit slutsatsen att det måste vara i verkligheten det kittlar på benet och sätter mig upp med ett ryck. Där sitter en ca två meter lång turk med handen i min ficka.
Jag ställer mig upp och säger något i stil med "VAD FAN GÖR DU MED HANDEN I MIN FICKA?!". Han ställer sig också upp och tar fram en mobil, "Det här är min mobil! Min mobil!", skriker han (tror jag, hans svenska var ganska långt ifrån bra). "Ja, det är ju inte min iallafall!", svarar jag. "Men varför satt du med din hand i min ficka?". "Vad säger du? Är det din mobil?", frågar han. Nu lägger jag märke till en av nattvakterna som precis kommit runt hörnet. Han börjar fråga vad som händer här, tittar från mig till turken och tillbaka igen. Tankarna ramlar genom huvudet på mig: "Hoppas han inte tror att jag har gjort något (denna tanken försvann ganska fort när jag tänkte på hur jag såg ut och hur turken såg ut, samt att jag faktiskt inte hade gjort något)! Tänker turken attackera mig? Vad fan händer egentligen? Fan fan fan.". Turken fortsätter skrika att det är hans mobil och börjar gå därifrån.
- Har han tagit något? frågar vakten.
- Nej, men jag vaknade av att han hade handen i min ficka, svarar jag.
- Vill du anmäla?
- Va? Nej? Eller, han tog ju ingenting?
- Tänk om han hade gjort det då?
- Men alltså, jag hade ju bara hörlurarna till telefonen i den fickan, vad skulle han göra med dem? (Ganska korkat, jag vet, plus att jag hade hemnycklarna där också upptäckte jag sen. Vad han nu skulle gjort med dem.)
- Tänk om han hade tagit din plånbok med tiotusen då?
- Jaha, jaja... (Ungefär, chocken börjar lägga sig lite och jag vet inte riktigt vad jag säger.)
- Men vill du anmäla eller inte?
- Ja, min buss går ju inte på en timma iaf, jag kan väl anmäla antar jag.
- Bra, vi har haft väldiga problem med fickstölder här.
Vakten pratar med sin kollega i walkie-talkie, säger att turken (han använde inte det ordet) är på väg runt på baksidan och beskriver hur han ser ut. Kollegan tar fast honom och ser till att han sätter sig ner och stannar på platsen. Turken var rätt lugn nu, så inget våld behövdes iaf. Vakten säger att en polisbil är på väg och att jag bara ska sitta och vänta.
Polisen kommer, jag får uppge person- och telefonnummer och sen är det inte mer med det. Tydligen var turken känd av polisen sedan tidigare så det var inte direkt någon som ifrågasatte min trovärdighet, fyllan till trots (sansade mig nog rätt bra också). Jag går in igen och sätter mig på en bänk och lyssnar på fyllesvammel från några andra som väntar på sina bussar. 40 minuter senare kommer min buss och jag åker hem.
//danwar
Själva utgången var mycket trevlig. Sparvar som närvarade var, förutom jag själv, Kapten, Emo-Erik och jag har även ett minne av Murse från Sticky, även om jag är osäker på när han slöt upp. Kapten hade även med sig ett par väna flickor, och sånt har en förmåga att göra kvällar trevligare. Vi drack på två ställen (Queen (OBS! OBS! INTE, _INTE_, QUEENS!) och Svea) för att då sedan dansa på Sticky. Planen var egentligen mer lutande åt Excet, men då vi tvivlade på att två av tjejerna som var 18 skulle komma in tog vi det säkra före det osäkra. Väl på Sticky vann jag en danstävling mot en av tjejerna (redan efter en låt erkände hon sig besegrad och lämnade WO) och tiderna var vad folk brukar kalla härliga. Det som jag inte gillar med Sticky är rökrummet. Folk är trevliga, men rök är inte gott. Och det blir inte bättre av att man stänger in en massa rök i ett litet rum. Och jag röker ju inte ens! Himla onödigt.
Nåväl. Vi tappade bort Emo-Erik inne på Sticky, Murse gick hem någon gång tidigare och vid fyratiden tyckte vi andra att det var dags att gå hem. Utanför pratar vi om vad vi ska göra, tjejerna och Kapten ville till Kållered, jag ville hem. De vinkade till sig en taxi och hoppade in. Jag ville som sagt hem, och taxin var dessutom full, så jag tänkte ta den gamla trogna 794an från Järntorget. Kapten vevar ner rutan.
- När går min buss? frågar jag.
- Den har gått, svarar han.
- Den har gått, HAHA! säger taxichauffören och kör iväg.
Mitt ansikte förvrids i någon slags apatisk "jaha-nu-är-allt-förlorat"-min.
- ...jaha, hej då... säger jag till taxin som redan befinner sig 20 meter bort.
Jag hade redan bränt mycket pengar, så jag ville inte ta en taxi själv mot Kullavik. Jag misstänkte att det skulle bli ca en timmas väntetid innan bussarna började gå igen, så jag valsar bort mot Vasagrillen. Tänkte att jag skulle hinna käka och sen komma lagom till första bussen. Jag beställer, och äter, min Rhodos (fårost är så värt), skickar lite SMS och undersöker om det finns sovplatser i stan (det fanns det inte), försöker kolla busstider på min telefon (fyllefingrar och trytande tålamod gjorde dessa försök fruktlösa) och valsar vidare mot Centralstationen. Kommer dit strax efter fem och ser att första bussen inte går förrän 06.33! "Fy fan", tänker jag. "Så här länge vill jag ju inte vänta!". Men vad ska man göra? Jag gick mot hållplatsen, rätt mycket folk som väntar på bussar ändå. Många låg och sov, och jag tyckte att det såg riktigt najs ut. Jag tänkte att jag inte fick sova för länge, men skönt att sluta ögonen lite liksom. Längst bort hittar jag en vrå som är väl avskild, bänken var rätt skön att ligga på också. Tar inte lång tid innan jag, i mitt fortfarande berusade tillstånd och med välfylld mage, hamnar i det där läget mellan dröm och verklighet.
Jag ligger där och har det mysigt när jag känner en kittlande känsla på benet. Jag förstår inte riktigt, det är ju ingen tjej i drömmen. Efter en bråkdels sekund har jag dragit slutsatsen att det måste vara i verkligheten det kittlar på benet och sätter mig upp med ett ryck. Där sitter en ca två meter lång turk med handen i min ficka.
Jag ställer mig upp och säger något i stil med "VAD FAN GÖR DU MED HANDEN I MIN FICKA?!". Han ställer sig också upp och tar fram en mobil, "Det här är min mobil! Min mobil!", skriker han (tror jag, hans svenska var ganska långt ifrån bra). "Ja, det är ju inte min iallafall!", svarar jag. "Men varför satt du med din hand i min ficka?". "Vad säger du? Är det din mobil?", frågar han. Nu lägger jag märke till en av nattvakterna som precis kommit runt hörnet. Han börjar fråga vad som händer här, tittar från mig till turken och tillbaka igen. Tankarna ramlar genom huvudet på mig: "Hoppas han inte tror att jag har gjort något (denna tanken försvann ganska fort när jag tänkte på hur jag såg ut och hur turken såg ut, samt att jag faktiskt inte hade gjort något)! Tänker turken attackera mig? Vad fan händer egentligen? Fan fan fan.". Turken fortsätter skrika att det är hans mobil och börjar gå därifrån.
- Har han tagit något? frågar vakten.
- Nej, men jag vaknade av att han hade handen i min ficka, svarar jag.
- Vill du anmäla?
- Va? Nej? Eller, han tog ju ingenting?
- Tänk om han hade gjort det då?
- Men alltså, jag hade ju bara hörlurarna till telefonen i den fickan, vad skulle han göra med dem? (Ganska korkat, jag vet, plus att jag hade hemnycklarna där också upptäckte jag sen. Vad han nu skulle gjort med dem.)
- Tänk om han hade tagit din plånbok med tiotusen då?
- Jaha, jaja... (Ungefär, chocken börjar lägga sig lite och jag vet inte riktigt vad jag säger.)
- Men vill du anmäla eller inte?
- Ja, min buss går ju inte på en timma iaf, jag kan väl anmäla antar jag.
- Bra, vi har haft väldiga problem med fickstölder här.
Vakten pratar med sin kollega i walkie-talkie, säger att turken (han använde inte det ordet) är på väg runt på baksidan och beskriver hur han ser ut. Kollegan tar fast honom och ser till att han sätter sig ner och stannar på platsen. Turken var rätt lugn nu, så inget våld behövdes iaf. Vakten säger att en polisbil är på väg och att jag bara ska sitta och vänta.
Polisen kommer, jag får uppge person- och telefonnummer och sen är det inte mer med det. Tydligen var turken känd av polisen sedan tidigare så det var inte direkt någon som ifrågasatte min trovärdighet, fyllan till trots (sansade mig nog rätt bra också). Jag går in igen och sätter mig på en bänk och lyssnar på fyllesvammel från några andra som väntar på sina bussar. 40 minuter senare kommer min buss och jag åker hem.
//danwar
begå livet av sig.. med stil!
att vara perfekt i en imperfekt värld är inte alltid lätt. det finns så mkt rostig skit som man stör sig på. folk som säger droska istället för taxi. folk som säger "blomsterlandet" istället för "blomsterlandet". folk som blinkar vänster i rondeller.
(här skulle man kunna argumentera att en perfekt person inte skulle störa sig på saker, men då jag är perfekt och stör mig på saker ingår den egenskapen tydligen i perfektion. försök bevisa motsatsen.)
en annan sak jag alltid stört mig på är folk som säger "ta självmord". säger man så är man obildad och förmodligen trollbög.
jag har därför bestämt mig för att göra ngt åt saken. jag är dock inte så naiv att jag tror att jag kan lära er att prata ordentligt, så jag tänker istället göra "ta självmord" rätt. in fact så tänker jag inte bara göra det rätt, utan också trendigt och lukrativt.
min plan är enkel men genial. genom att monopolisera självmord och göra det kitchigt sitter man plötsligt på en guldgruva. tanken är att endast vissa specifika återförsäljare skall få sälja självmord. som systembolaget fast för egendöderi istället för alkohol. dödar man sig själv på egen hand utan tillstånd blir man åtalad och straffad, förslagsvis med tvångsliv* eller liknande. vill man trilla av pinnen får man helt enkelt punga upp. och dyrt ska det va. med kända självmördare som kurt cobain, marilyn monroe och adolf hitler som posterboys borde det inte vara några problem att sälja självmord till överpris.
bli inte förvånade om ni någon gång i framtiden går in i en affär och hör er själva säga
- jag tar ett självmord tack. och en latte!
och bli inte heller förvånade när ni degar upp flera hundra tusen för det och jag bara skrattar och duschar i schkomps.
det allra finaste i kråksången är att vi inte betalar ut några löner åt stackarna som jobbar i affären. istället anställer vi de stackarna som vill dö men inte har råd, och ger dem provision ;).
(för er tröghögar som inte fattar så skall de alltså få provision på självmorden och inte på betalningen. för varje självmord de säljer till andra får de döda lite av sig själva. win win. och jag får alla pengarna. win win win.)
vad gäller åldersgräns på självmord så har jag inte riktigt bestämt mig. det lutar dock åt 21, då det är 20årsgräns på systemet och jag tycker att det är orimligt att låta ngn självmörda sig innan de åtminståne fått prova på alkoholism som alternativ.
här är draft på första affären:
* - med tvångsliv tänker jag ngt i stil med att tillsätta en livsövervakare till de som "tagit självmord" på egen hand. livsövervakaren får släpa runt på kroppen och göra alla saker en levande person gör. handla, tvätta, gå på liseberg, kanske tom gifta sig och skaffa barn och sånt skit. bara som straff liksom.
det va allt för idag :)
dekadent for president!
Äntligen
Nu kan jag dö lycklig.......
en liten rolig sak jag såg.
det är ett känt fenomen att dvärgar är roliga. jag tycker i varje fall det. om det är på grund av heroes 3-influerade minnen, tomtenissar eller barndomens fångarna på fortet-tittande låter jag vara osagt. roliga dvärgar:
.
något annat som är roligt är när folk ramlar, bailar eller på något annat sätt slår sig. man skulle kunna säga att fails är win. här är några av förra årets bästa fails:
.
.
häromdagen såg jag alltså något fenomenalt roligt. jag satt och åt på mcdonald's i umeå. jag hade precis kommit från en spelning och var lite hungrig på fettdrypande hamburgare. när jag sitter där i lungnan ro och äter min sista pommes ser jag den förmodligen bästa hybriden av ovan nämnda humorformer - det sitter ett gäng i femtonårsåldern och beter sig som idioter: skriker och gapar, är fula i mun och är förmodligen inte så bra på matte. om man skall kategorisera dem skulle de falla in i facket "gangster". medelklassungar i för stora kläder som lyssnar på eminem och tycker hooden är fet. respekt. helt plötsligt utan förvarning, som en tsunami i natten reser sig en av de mer överviktiga killarna med bakväng keps och fjunmustasch upp och nitar en dvärgbrud rakt på snoken! det såg ut ungefär såhär:
häromdagen såg jag alltså något fenomenalt roligt. jag satt och åt på mcdonald's i umeå. jag hade precis kommit från en spelning och var lite hungrig på fettdrypande hamburgare. när jag sitter där i lungnan ro och äter min sista pommes ser jag den förmodligen bästa hybriden av ovan nämnda humorformer - det sitter ett gäng i femtonårsåldern och beter sig som idioter: skriker och gapar, är fula i mun och är förmodligen inte så bra på matte. om man skall kategorisera dem skulle de falla in i facket "gangster". medelklassungar i för stora kläder som lyssnar på eminem och tycker hooden är fet. respekt. helt plötsligt utan förvarning, som en tsunami i natten reser sig en av de mer överviktiga killarna med bakväng keps och fjunmustasch upp och nitar en dvärgbrud rakt på snoken! det såg ut ungefär såhär:
.
.
ninja
Kul namn?
Läste någon artikel och scrollade ner lite. Ser något jidder om att folk stavar en killes namn fel. Sen ser jag en rolig sak.
Ja, vad ska man säga om det? Grattis?
//danwar
Ja, vad ska man säga om det? Grattis?
//danwar
Söndag
Bakfyllesöndag, bönesöndag, glassasöndag, kärt barn har många namn! Ett annat kärt barn med många namn är Joseffur.
Han föddes med en schkomps i handen för många herrarns år sedan. Den förstfödde sonen som aldrig skulle hitta sin like, vart än i galaxen han letade...
Sverigedemokraten som hade lite fel i växelkurser, ( och huvudet) var egentligen inte särskilt fel ute.. Josef är en sådan man att han alltid växlar till den kursen.
Josef skulle göra rollen som Optimus Prime (- Autobots ledare om ni Gud förbjude inte visste) men fick tyvärr inte ens gå på audition. Det var tydligen fel att ha en robot som hade legat med Megan Fox och kunde spöa alla elakingar själv... rollen gick senare till en lastbil, tydligen skulle de flesta som såg filmen efteråt begå självmord för att verkligheten blev så torftig när man fick en inblick i Jofesurs liv.
Josef har som tidigare nämnts simmat med rockstjärnor, byggt fräcka saker, dödat släkten, men det finns vissa små saker som jag vill nämna innan den här följetongen går i graven.
Jag som kåsör och tämjare av det mesta vill göra ett litet tillägg i detta bloggmonster, innan ni som läsare fortsätter att slåss med vardagsmysterier och orättvisor. Detta är: Trots att alla vi sparvar och hemliga skribenter alltid trånar efter Josef, NO HOMO, så skall ni läsare inte känna er utkonkurrerade utan om ni ser honom gå på stan, över vatten eller flyga runt bland molnen - Go Big, försök att kontakta denna titan bland människor, denne gigant, mannen myten legenden Josef. Mr. Pink. K.
Pojkar vill Josef kan
N
Han föddes med en schkomps i handen för många herrarns år sedan. Den förstfödde sonen som aldrig skulle hitta sin like, vart än i galaxen han letade...
Sverigedemokraten som hade lite fel i växelkurser, ( och huvudet) var egentligen inte särskilt fel ute.. Josef är en sådan man att han alltid växlar till den kursen.
Josef skulle göra rollen som Optimus Prime (- Autobots ledare om ni Gud förbjude inte visste) men fick tyvärr inte ens gå på audition. Det var tydligen fel att ha en robot som hade legat med Megan Fox och kunde spöa alla elakingar själv... rollen gick senare till en lastbil, tydligen skulle de flesta som såg filmen efteråt begå självmord för att verkligheten blev så torftig när man fick en inblick i Jofesurs liv.
Josef har som tidigare nämnts simmat med rockstjärnor, byggt fräcka saker, dödat släkten, men det finns vissa små saker som jag vill nämna innan den här följetongen går i graven.
Jag som kåsör och tämjare av det mesta vill göra ett litet tillägg i detta bloggmonster, innan ni som läsare fortsätter att slåss med vardagsmysterier och orättvisor. Detta är: Trots att alla vi sparvar och hemliga skribenter alltid trånar efter Josef, NO HOMO, så skall ni läsare inte känna er utkonkurrerade utan om ni ser honom gå på stan, över vatten eller flyga runt bland molnen - Go Big, försök att kontakta denna titan bland människor, denne gigant, mannen myten legenden Josef. Mr. Pink. K.
Pojkar vill Josef kan
N
Lördag
Kycklingfredag-dagen har varit, nu är det äntligen lördag
Många dricker och har roligt på lördagen, Josef är också rolig. Han polade ihop med några skäggiga rackare förr i tiden och drog en vits eller två... tyvärr hade inte dessa skäggon inte tillräckligt mycket mojo för att ta in detta utan de skrattade helt sonika ihjäl sig och détta var hur neanderthalarna försvann från Moder Jord.
Många dricker och har roligt på lördagen, Josef är också rolig. Han polade ihop med några skäggiga rackare förr i tiden och drog en vits eller två... tyvärr hade inte dessa skäggon inte tillräckligt mycket mojo för att ta in detta utan de skrattade helt sonika ihjäl sig och détta var hur neanderthalarna försvann från Moder Jord.
Fredag
Äntligen Fredag, äntligen Kycklingfredag-dagen.
Kronfågel berättade för oss hur gött det är med kyckling, någon annan som är bra på att berätta saker är Josef, men det skall vi inte redogöra för idag, inte på en fredag.
När Jofes som barn skulle lära sig att använda papier-maché så blev han snabbt uttråkad, han började färga det han skapat och när han sedan gick hem från dagis så lämnade han sina skapelser kvar på bordet.
Det första han skapade var elden, det andra var pyramiderna och med den lilla pappersmassa som han hade kvar så smidde han härskarringen. Han hade trots allt en minut kvar på sin lektion och det var onödigt att vara inproduktiv.
Josef K - mannen, myten, tsaren
Kronfågel berättade för oss hur gött det är med kyckling, någon annan som är bra på att berätta saker är Josef, men det skall vi inte redogöra för idag, inte på en fredag.
När Jofes som barn skulle lära sig att använda papier-maché så blev han snabbt uttråkad, han började färga det han skapat och när han sedan gick hem från dagis så lämnade han sina skapelser kvar på bordet.
Det första han skapade var elden, det andra var pyramiderna och med den lilla pappersmassa som han hade kvar så smidde han härskarringen. Han hade trots allt en minut kvar på sin lektion och det var onödigt att vara inproduktiv.
Josef K - mannen, myten, tsaren
Torsdag
Allas vår favvis onsdag har nu precis passerat men vi sparvar lipar inte för detta utan fortsätter med den skiten vi höll på med, fett imponerade.
Någon annan som är imponerande är Yosef.
Det sägs att den första slangbellan han täljde till som barn var det som utrotade dinosaurierna.
Det sägs att han kan göra maoriers krigsdans samtidigt som han springer maraton...
Jag vet inte om detta är sant, det enda jag vet är att Youssuf är en hedersman. Så mycket hedersman att när han var pepparbagare gav han både snälla och stygga barn kakor.... Där Josef var pepparbagare fanns efter detta bara floder av choklad och barn men sockersöta leenden.
Mannen vars namn börjar på J (och inte slutar med ens, oel, ohan, eremiah eller något annat fånigt) är hemskt bra, fortsätt att följa bloggen så kommer nästa karamell troligtvis imorgon. Då är det Kycklingfredag-dagen enligt kronfågel
Någon annan som är imponerande är Yosef.
Det sägs att den första slangbellan han täljde till som barn var det som utrotade dinosaurierna.
Det sägs att han kan göra maoriers krigsdans samtidigt som han springer maraton...
Jag vet inte om detta är sant, det enda jag vet är att Youssuf är en hedersman. Så mycket hedersman att när han var pepparbagare gav han både snälla och stygga barn kakor.... Där Josef var pepparbagare fanns efter detta bara floder av choklad och barn men sockersöta leenden.
Mannen vars namn börjar på J (och inte slutar med ens, oel, ohan, eremiah eller något annat fånigt) är hemskt bra, fortsätt att följa bloggen så kommer nästa karamell troligtvis imorgon. Då är det Kycklingfredag-dagen enligt kronfågel
Onsdag
När t-forden började rulla ut på bandet var arbetarna först väldigt nöjda. Sedan blev de plötsligt tysta och undrande. Varannan bil på det rullande bandet var en Bugatti Veyron! Döm deras förvåning när de märkte att Josef ville förbättra deras produktion lite och själv skapade detta underverk på fyra hjul. Tyvärr fick inte fabriken de rätta tillstånden då alla vägar på den tiden var gjorda av lera och ben, så de 100 bilarna Josef byggde med händerna förvarades i en lada till en italienare en dag gick in där och gjorde sitt livs fynd... Josef var upptagen med att rädda drakar och dräpa kraken så han kände att italienaren kunde få sin stund i rampljuset.
Den där Josef.... en riktig hedersman
Tisdag
Tisdagarna är inte roliga.
Josef däremot är rolig, snäll, omtänksam och massor av andra bra saker.
Senaste gången Josef var nere i garaget snickrade han i några timmar. När han sedan kom upp efter en timma eller så och talade med folkmassorna hade han den första iphonen i handen. (detta var ett tag sen). Den var snickrad av svett, blod, siden och vilja och hade alla appar man kan tänka sig....
Tyvärr är Josef så god att han gav bort ritningarna till första bästa person han såg kvällen därpå... Detta var Steve Jobs och är ännu en anledning att ogilla Apple.
Jofes 4 president
ALL HAIL JOSEFUR
Som alla vet så har nu alla hjärtans dag gått förbi oss som en storm, hjärtan har blivit krossade, healade, uppgraderade och massor av sådana fräcka saker.
Men vi sparvar är ju som alla också vet kända för att veta mer om saker än andra.
Med detta så öppnar jag för denna veckans stora informationsblogg....
Josefs bravader och stordåd
MÅNDAG
Alla hjärtans dag skapades först av Gud, då han ville att alla skulle ge fina blommor och sån skit till herr Jofes. Dennes kamratskap och mod har varit fyren i det stormiga hav som vi andra vilsna fiskar har simmat runt i. Om inte han varit där kanske allas vår Opo fortfarande plaskat runt i den pölen där vi först hittade honom.
We owe you
N
Äkta vara
Nu är det slutmixtrat med skiten vi lägger upp. Från och med idag ska vi (eller i alla fall jag) bara lägga upp riktiga grejor.
Först ut en semesterbild från min och Charlies weekend i Stockhom i fjol. Vilka dagar (och nätter ;))! 
Charlie träffar sin stora idol för första gången. Han ser lite arg ut på bilden, men det är bara blyghet. Han var så glad så glad! Var det enda han pratade om i en vecka efter det.
/Opo
Dagens lägerjurist:
Opo "Jag var ändå inte hungring" Szpilman
.
.
Dagens Lägerjurist!
Charlie "Överlöparen" Persson
dagens "hårt arbetande" allierade:
erik "gnome rogue" churchill & daniel "night elf mage" eisenhower
FOR THE ALLIANCE!
dagens vikarierande ockupationsområde:
joel "poland" wing
dagens juridiske smygnazi (en förrädare i leden):
christian "opo" åkesson
dagens nazi-ekonom:
Claes Barbie - "stackaren från Lyon"
