Planer för framtiden
Jag gnuggade geniknölarna länge, och kom sedan fram till dagens topp-5-lista:
DE BÄSTA YRKENA GENOM TIDERNA
Jag vill börja med att säga att alla dessa yrken utspelar sig i en tid som var lite mer "riskabel" än vad vi är vana vid. Nuförtiden om det knackar på dörren en lördag så tänker man ju typ "måste vara en cool sparv på ingång, trevligt". På tiden jag pratar om tänkte man mer "jaha, pesten kommer redan? Well, that's life". Detta var iaf helt klart värt det, fanns mycket coolare yrken då.
NUMMER 5: PRÄST
Tiden jag pratar om är i runda slängar när kyrkan faktiskt hade något att säga till om. Prästerna var i samhällets topp och de fick fina prästgårdar. Och vad behövde de göra för sitt flådiga leverne? Prata lite i kyrkan, åka runt i byn och säga till folk att de skulle hamna i skärselden och lite annat hokuspokus. Det fina är ju att om man faktiskt varit präst i den här perioden så trodde man ju faktiskt på allt man sa, och det gjorde alla andra också. Alltså trodde man att man var duktig och hjälpte folk. På denna tiden var Bibeln lag, därmed var prästen kung. Coolt.
NUMMER 4: COWBOY
Cowboys hade en mycket lång glansperiod. Faktiskt ända från tiden då västern erövrades av den vite mannen tills "Brokeback Mountain" släpptes. Hur som helst tänker jag ju först på alla självklara grejer; skjuta indianer, rädda kvinnor i nöd, ridandes ensam på prärien med inget annat sällskap än stjärnorna. Vilket liv! Inte nog med detta, det fanns ju dessutom en hel del karriärval som jag tycker fortfarande räknas in under samlingsnamnet cowboy. T.ex. "vanlig cowboy", dvs leva på ranch och faktiskt sköta om kor. Helt okej. Eller sheriff, också bra. Man fick väl hålla sig hyfsat till lagen, men man fick ju skjuta och hänga en massa bovar. Eller så blev man bov! Då fick man råna diligenser, bara det sänder ju rysningar av välbehag nedför ryggraden! Jaja, nog om detta. Bra yrke iaf.
NUMMER 3: VIKING
Detta var Sveriges (och Norden i stort) riktiga storhetstid. Ja, Sverige hade inget socialt skyddsnät, den bästa läkarvården som fanns till hands var typ iglar och jag vet faktiskt inte ens om man kan kalla det ett samhälle. Men vem fan bryr sig om sånt, det var inte det minsta coolt på den här tiden! Nej, tacka vet jag att åka jorden runt och plundra och våldta, dra på sig feta skatter och ett coolt rykte på andras bekostnad. Bara att svinga en dubbelyxa och så blev man kung. Sen åker man hem, odlar sin jord och dricker mjöd ett par år och sen åker man hemifrån igen. Jäkla bra alltså.
NUMMER 2: CONQUISTADOR
Att vara upptäcksresande har ju alltid varit lockande för många; vara den första som ser okända syner, man vet aldrig vart man hamnar, känslan är din kompass. Och ska man nu ändå vara upptäcksresande så kan man ju vara upptäcksresande med benefits. Conquistadorerna var nog de upptäcksresande som var bäst på att hänsynslöst ta kontroll över en "ny värld". De åkte dit med lite kanoner och gevär och hämtade hem en massa skatter. Dödade några indianer, våldtog några indianer, levde livet helt enkelt. Och vad hände efter detta? Indianerna blev sjuka! Sorry killar, men karma var liksom inte uppfunnet än.
NUMMER 1: INDIAN (pre den vite mannen)
Ja, alla vet väl historian om hur den vita mannen förslavade indianerna i alla världsdelar och våldtog hela deras värld. Men fatta hur bra de hade det innan! Bufflarna var många, gräset var grönt och vidderna oändliga. Man jagade och fiskade på dagarna, kvinnorna gjorde allt det jobbiga och fick man tråkigt förklarade man krig mot grannstammen. Ta ett par skalper och KABANG; äran är din! Sen tog man det lugnt, puffade fredspipa och hade det gött. Ett stort minus är ju helt klart indianernas i stort sett nonexistenta känsla för affärer. Okej, de hade väl i princip valet "sälj din skit, annars tar jag den och dödar dig", men ändå. Att sälja Manhattan för varor motsvarande ett värde av 24 dollar är helt enkelt inte acceptabelt. Men detta var nog inget man märkte innan den vite mannen, då var allt finfint.
En sak ni kanske märker är att alla dessa yrken är ganska våldsamma, t.o.m. prästerna fick ju på sin tid utdömma ganska grymma straff och var rätt hårda överlag. Men detta var inte alls det som var syftet, det bara blev så. Lite blod sätter fart på tillvaron liksom. Och dessutom var det rätt att döda på den här tiden, det var inte alls samma sak som idag. Om jag bara hade velat döda hade ju den solklara ettan på listan varit "führer".
En annan sak jag har funderat på är ordet balle. Jag har alltid använt ordet som om det skulle vara en synonym för penis, men jag har ofta hört det användas som synonym för testiklar. Fraser som "ska jag skära ballarna av dig?" eller "aj, bollen träffade mitt på ballarna!" gör ju direkt att man förknippar ordet men testiklar. Man kan ju iaf hoppas det när de använder plural. Jaja, får väl fundera vidare på det här.
//danwar
Pokemon köööööör! (för f*N)
Bjuder även på ett annat underbart fynd.
Signerat en morgonpigg Kapten
hitta på mord
hårborttagning.
Dagens rekommendation
Jag hittade ett synnerligt roligt spel, det går ut på att man ska ta sig fram 100 m. "Hur svårt kan det vara då?", frågar ni. "Jo", svarar jag, "det kan vara jävligt svårt. Speciellt om man ska ta sig fram på ungefär ett sånt sätt danwar tar sig fram efter en medelblöt utekväll".
Men lycka till!
http://www.foddy.net/Athletics.html
Ger er vänligt insyn i hur det är att vara jag
//danwar
dekadents guide till svenska folkfester #4
Sånt som händer
...för att sedan bli något såhär
(Det på bilden är i allra högsta grad levande)
Later!
/Murse
Return of the prodigal son
Igår var jag ute på Asperö för att träffa de andra faddrarna i min grupp. Det var en mycket trevlig sammankomst, men den slutade lite väl tidigt och nyktert för min smak. Detta löstes ju lätt genom att möta upp Ninja, dricka lite och gå till Riorio. Vi dansade lite, snackade lite. Sen menade Ninja att jag såg deppig ut. Detta löste han med ett par omgångar tequila, sen strulade jag upp två brudar och gick hem med den ena. Ninja tänkte först plocka upp mina rester, men sen upptäckte han vad jag tidigare upptäckt: bruden jag lämnat efter mig var
1. Troligtvis nära 35 år gammal
2. Helt psykiskt instabil
Som exempel på punkt nummer två kan jag ju nämna att hon plötsligt kläckte ur sig att hon hade brutit tummen (fett krydd) för att sedan smyga runt och titta surt på mig och den andra tjejen när vi roade oss. PSYCHOBIAATCH!
//danwar
Män
Sparvar är riktigt manliga män. Följaktligen är vi även krigare. Manliga fräcka krigare. Hår på bröstet har vi också. Så gillar vi sport, bilar, oprovocerat våld och allt sånt shit. Och tjejer såklart (eller bitches som vi säger 0/\0).
På fritiden slåss vi:
Efter slagsmålen är vi alltid skadade. Men vi klarar smärta och bryr oss inte ens.
Danwar till vänster är mycket duktig. Kolla bara märkena hans boxar lämnar:
Men vafan, så kan det gå när hundra kilo sparv brakar samman. Sånt får man ta. Män klarar sånt.
/Opo
Barnen i Afrika tackar och bockar.
Utanför coop i Sisjön kan man ofta se en tiggare. Han är mycket tunn och brukar traska omkring där med sin rullator och sin dunjacka och be folk avvara några slantar.
Såhär lät det första gången jag råkade på honom:
”Hru kroewna?”
”Va?”
”Har’u en krowna?”
”En krona?”
”… har’u… några krowner?”
”Jaa, det har jag väl”
Jag ger honom en tia.
Han stoppar pengen innanför jackan utan att se på den.
”Har’u inte mer?”
”Ha? Ja, nä, tyvärr”, svarar jag och lastar in de sista kassarna i bilen.
Han står var och tittar ner i marken medan jag går tillbaka med vagnen.
När jag kommer till bilen igen står han fortfarande där.
”Får jag femman från vagnen?”
”Din lömske jävel”, tänker jag.
”Ja, det är klart”, svarar jag.
Utan att säga något mer fäster han omedelbart blicken på nästa sucker som är för feg för att säga nej, trots att han vet att pengarna kommer hamna i kassan på systemet om fem minuter.
Sådär har det låtit ett par gånger; ibland får han en peng. Aldrig blir han nöjd. Det borde han inte bli heller – alla vet att det är för ens egen skull man ger pengar till tiggare. Man låtsas att man gjort en god gärning, fast man vet att man borde skänkt slanten till ett litet barn i Afrika. Utan armar.
Idag var det i vilket fall dags igen. Jag var i färd med att lasta en kärra full med gamla PET-flarror att panta när han smyger upp bakom mig.
”Har’u en krrroewna?
”Nej, inte idag”, svarar jag och lastar vidare.
”…”
”… ”
”Kan man få ett par påschar ’rå?
”Din lömske jävel”, tänker jag.
”Ja, det är klart”, svarar jag.
Jag ger honom två påsar. Han ”ber” om en till. Han får en till.
Väl inne på coop börjar han panta samtidigt som jag. Han pantar mycket långsamt och jag hinner nästan tömma hela min kundvagn innan han är klar med sina kassar.
Jag ser hur han tittar på de två knapparna.
”Det här är för bra för att vara sant”, tänker jag när han höjer fingret mot den ena.
Han klickar på den.
”Jaaaa!”, tänker jag omedelbart.
”Faaaan”, säger han efter en stund.
Farbror Otacksam har precis skänkt 25 kroewner till barnen i Afrika genom biståndsknappen.
Jag följer hans exempel och skickar 100 fucking spänn till dem.
Gissa om jag kommer sova gott inatt.
/Opo
Bonus:
Låt ALDRIG Kapten styra skutan.
dekadents guide till svenska folkfester #3
dekadents guide till svenska folkfester #2
dekadents guide till svenska folkfester
Lär dig lagen med Trippelsparv!
Läsarfråga:
Hej Trippelsparv!
Tack för världens bästa blogg. Jag skriver till er eftersom jag hamnat i lite klammer med rättvisan, och hoppas kunna få svar på lite frågor.
Så här ligger det till: Jag har sedan ett par månader tillbaka haft fast anställning som lokalvårdare på ett jättefint bårhus strax utanför Nyköping. Jag stormtrivs verkligen med mitt jobb och jag älskar att umgås med de döda.
Allt var frid och fröjd tills för någon vecka sedan, när vi nattetid fick in ett dussin gymnasieelever som förolyckats i en ganska häftig bussolycka.
Eftersom vaktmästaren (som vanligt) var hög och i färd med gå till kojs i takpanelen på ett av facilitetens damrum, passade jag på att kika lite på de nyanlända.
Fick snart upp ögonen för en riktigt fräsch och nästan intakt pojkspoling. Ni vet hur det är – det ena leder till det andra, och snart var vi engagerade ohämmat, hett (nåja) sex.
Men mitt i allt VAKNAR den rackaren och börjar skrika hysteriskt. Det visade sig att idioterna på sjukan råkat skicka med någon snedfull fjortisjävel som ramlat ner från en balkong och hittats svårt nedkyld i en ankdamm.
Som en direkt följd av deras misstag är jag nu misstänkt för våldtäkt mot barn och brott mot griftefriden. Vad är mina utsikter? Kryphål?
Mvh
Anna-Lena, 63
PS. Jag tycker danwar är jättesöt. Har hört att han gillar lite äldre tjejer, så jag tar gärna hans nummer.
Trippelsparv svarar:
Hej, Anna-Lena, kul att du gillar vår blogg!
Inom svensk straffrätt är uppsåt ett krav för att någon ska kunna dömas för ett brott (såvida inte brottsbeskrivningen uttryckligen anger att det räcker med oaktsamhet/vårdslöshet).
Du idkade samlag med grabben i tro om han var död – du hade alltså inte alls för avsikt att våldta någon och ska således inte dömas för det!
Om man ponerar att du visste om att han levde, skulle du på samma sätt inte kunna sägas vara skyldig till våldtäkt mot barn, eftersom du trodde att han kom från en busslast med gymnasieelever!
Brott mot griftefriden då? Att bedriva älskog med en död person kan väl sägas vara att ”skymfligen behandla [ett] lik” och därmed uppfylla rekvisiten för brott mot griftefriden (BrB 16 kap 10 §).
Men hade du sex med någon döing, kanske? Nej!
Tack vare den svenska rättssäkerheten går du fri, precis som sig bör.
Mvh
Trippelsparv
(danwars nummer kommer via mail)
Har du ett juridiskt spörsmål? Posta då din fråga i kommentarsfältet nedan så svarar Trippelsparvs expertpanel så snart det går! Vi garanterar att våra råd håller i domstol.
/Opo
Maskrossex
It ain't easy to say goodbye
Efter ett tvåårigt förhållande har vi nu gjort slut. Ibland kändes det bra och ibland hade vi odrägliga
strider. Pratandet och tänkadet kom väl mest från min sida men det kändes ändå som om det var
vi för alltid, och antagligen trodde alla andra samma sak.
Allt känns rätt tungt nu men jag kommer gå vidare som en starkare man efter denna erfarenheten.
(Nej bild nr.2 är inget marsvin)
Signerat halvt hårlös med 19-2000 (Soulchild Remix) - Gorillaz i musikspelaren,
eder Kapten
Ibland så bara suger det
till en söndag och bor i världens ände.
Att bussarna inte alltid går de tider du vill. Dock händer det att du slutar jobbet för dagen (natten? morgonen?), kollar upp bussen på västtrafik.se och inser att bussen först går om dryga en och en halv timma och att det är
den nedrans 58:an som går genom halva Sverige för att hamna i Skintebo. När du väl står där på Marklandsgatan
så regnar det helvetiskt och allt är uselt. Du står dina sjuhundrafyrtioelva minuter men bussen verkar bli sen.
Sen kommer den till slut, den hatälskade 58:an. Texten "Skintebo" lyser av drömmar om värme, säng och sömn.
Sätet är varmt och skönt, äntligen har man passerat skärselden. Sen hör man någon i bakgrunden från musiken i hörlurarna som ropar som en dåre.
- Den här busschauffören tänker då minsann inte köra till Skintebo,
skriker dåren (som uppenbarligen är busschauffören).
- Luuuuudeeeeer, din jaeeeevla dåååååre, det äär faaan inte fööörsta gååången... du gör så,
replierar jag genast varpå dåren snäser av ytterligare en av sina kvickheter:
- Jo nu drar jag till Brottkärr bara för att göra livet surt för dig så du får gå i regnet.
Helvete tänker jag, ibland så bara suger det. Jag blir mer blöt och går igenom regnhelvetet igen den
monstruösa sträckan av Sandås och mitt hem.
Summa summarum, busschaufförer som varken kan sina rutter eller besitter den överskattade egenskapen av
att kunna läsa i samband med ösregn efter en knegig dag är för den oupplyste rövsegt.
Med "Straight Outta Compton - N.W.A" i musikspelaren signerat ers blött men hjärtligen,
Kapten
