trippelsparv - plundra i dagsljus, göm er på natten!

Idag lagade jag något väldans smarrigt, inget mindre än makaroner med ost och bacon till. "Men vänta!", tänker ni. "danwar bor ju hemma, varför skulle han laga mat själv?". Jo, idag tyckte min mamma att jag skulle äta fiskgratäng. "Nej", sa jag då. Sen lagade jag min egen mat.

Du behöver:

• En jävla massa makaroner (ett tips är att portionerna som står på sidan av paketet är för små, sånt går ingen på)
• Färdigstrimlad ost (all annan ost är för loooosers)
• Minst ett halvt paket bacon, och med det menar jag ett paket

Så här gör man:

Koka vattenhelvetet. Typ lagom mycket, med lite salt i. Det ska koka så det sprutar. När vattnet har börjat koka är det lagom att slå på stekpannan. Inte för hög värme, då bränns baconen och blir för salt. Men den måste vara tillräckligt varm för att få krispiga bacon. Ett personligt tips, från mig till dig, är att dela all bacon på hälften (görs fördelaktigt medan den fortfarande är i paketet). Då blir den lagom lång (precis som kråksången). Tre minuter efter att vattnet börjat koka är då snabbmakaronerna färdiga. Ät några stycken så du klarar dig fram till huvudmålet. Nu häller du bort överflödigt vatten och tar på smör (gärna flytande milda) på makaronerna. Sen lägger du dessa på en tallrik, häller på för mycket ost och stoppar in i mikron i 15-20 sek. När du tar ut tallriken därifrån så häller du upp all bacon på en annan tallrik med HUSHÅLLSPAPPER på. Sen kan du lägga baconen bredvid makaronerna. Ät.

I Spotify just nu:

Reklam för svininfluensa (eller kanske vaccin av densamma)

//danwar

Visst är det så att man kan bli otroligt taggad av vissa låtar? Van Halens Jump är en klassiker som drar igång festen direkt, likaså Europes The Fina Countdown. Eye of the tiger får en att dra på sig den gråa munkjackan, slå i luften och springa i trappor. Själv tränar jag karate och det finns två låtar som får igång en ordentligt.


Genialiskt!

På Youtube just nu:
Se ovan

Ninja

Ibland känner man sig som en kändis, och det är skönt. Man är lite bättre än alla andra helt enkelt. Jag har ett sånt moment som är underbart! Det var inte under mina glada tonår när folk kände till mig som The Globe. Det var inte när Anna Ternheim spelar Lovekeeper för mig, inför ett fullsatt Konserthuset 2006. Det var inte de gångerna otaliga bandmedlemmar kommit fram till mig och sagt; "Det är ju du! Häng med på efterfest". Det var inte då jag inför en fotografering blev upphämtad med limousine på flygplatsen i New York. Det var inte då jag fick ligga på grund av min Far Above-t-shirt (Tack Ebbe, btw!).

Det var när jag gick in på pizzerian vid Järntorget, där jag kallas Vesuviomannen - en trogen stamkund kring halv fyra på lördagmorgon - och det inte finns någon deg till fler pizzor, varpå pizzagubben tar en Vesuvio från en annan besökare och ger till mig och vänligt men bestämt konstaterar att den andre gästen får beställa kebab istället. Det var det bästa jag varit med om.

I Spotify just nu:
Brahms - Hungarian dance no.9

Och med detta inlägget krossar vi barriären för 400 inlägg. PANG!

Ninja

I björnspåren följer nu även Skruf som byter ut sin gamla snussort
mot rovdjursnamnet Kuma. Kumalaainen för hela slanten!


// Kuma, tidigare Skruf

I spotify just nu: Blue Foundation - Eyes on Fire

Gjorde min första tenta idag. Totalt 15 poäng i ämnena statsrätt, Europarätt och förvaltningsrätt ska avverkas under fyra timmar och jag är sådär lagom taggad efter att ha sovit sådär lagom länge och pluggat sådär lagom mycket.

Som många andra på plats irrar jag omkring som en dekapiterad höna och vet varken vad jag ska göra eller hur jag ska uppföra mig.

Frågar om jag ska registrera mig någonstans. Nej, det ska jag inte.

Frågar om jag får ta med block att kludda i. Nej, det får jag inte.

Frågar om jag får sätta mig var jag vill. Ja-a, det får jag.

”Ja-a”, sa hon. Inte ”jaa” eller ”mja” eller ”typ”. Ett betryggande ”Ja-a”.

Så jag sätter mig precis där jag vill. Närmare bestämt nära fönstren vid en pelare som utstrålar trygghet. På bänken ligger en liten lila lapp med en krumelur på.

”Vilken fin liten lila lapp”, tänker jag. ”Och vilken fin krumelur, sen. Undrar vad den betyder.”

Kommer dock på andra tankar när jag upptäcker jag att jag glömt jämförelsetabellerna till ny, lång lag som jag faktiskt behärskade ganska hyfsat. Faktum var att jag glömt ta med hela lagen.

Inte hela världen, kunde ju trots allt leta i gamla lagen eftersom fyra timmar är jättelång tid.

Tentan placeras framför mig och jag kollar i godan ro igenom uppgifterna.

”Oj, vilka korta uppgifter”, konstaterar jag. ”Och bara fyra stycken.” Det var ju inte alls som övningstentan.

Bra så. Jag bläddrar lite i lagboken. Pressen lättar. Smakar på god bulle. Samtidigt noterar jag hur en tentavakt går mellan bänkarna och ser konfunderad ut. Hon spänner ögonen i folk och kliar sig på huvudet.

Hon går därifrån kommer tillbaka med en annan vakt. De mumlar, utbyter blickar och verkar analysera oss. Hör brottstycken som ”Han, då?” och ”Ja, nä, kanske”.

Plötsligt tycks ett beslut ha tagits i konsensus, och den ena kommer fram till mig.

”Ursäkta, vilket prov ska du göra?”, frågar hon vänligt.

”Va, eh, öh… Det om statsrätt och grejer”, hasplar jag fram.

”Jaa, fast du ska väl göra det vanliga?”

”Jaaa…?”

”Ja, sedär, då har du hamnat lite fel. På de här bänkarna sitter de utländska eleverna som inte behärskar språket. Du ska ha ett annat prov. Har blivit en liten miss med papprena här”, konstaterar hon och hänvisar mig till en annan bänk.

Så ville jag säga. Och se ut.
”Men säg inte att jag får sitta var jag vill, då! Vad då miss i pappren? GE MIG INTE KONSTIGA PROV UTAN ATT KONTROLLERA VEM JAG ÄR!”
Allt det där vill jag skrika och kasta bullen i golvet. Men det gör jag ju såklart inte. Istället säger jag: ”Ojsan, så kan det gå”, och sätter mig lydigt vid en annan bänk.

Samtidigt inser jag vad tentavakterna diskuterat:
”Vem av svartskallarna är svensk?”

Tror det var längden som avslöjade mig. Och glasögonen; bara svennar bär Clark Kent-glasögon.

 Hon skulle i vilket fall komma med tentan snart. Väntar. Kommer ingen tenta.

Får till slut tentfan (inte tack vare henne) och då hade redan en halvtimme av tiden gått. I den här tentan är frågorna både längre och fler. Hinner jag bli klar? Nä.

/Opooa

idag har jag ångest.. jag vaknade för 10 minuter sen med den värsta huvudvärken i mannaminne. jag är hyffsat säker på att jag fortfarande är full. jag är hyffsat säker på at daniel sover ngnstans i mitt hus. jag är hyffsat säker på att jag drack för mkt igår. jag vettefan var vi va eller varför min hand ser ut att ha blivit uppäten av en stor och arg hund..? kollar jag bilderna på min mobil så hade vi i början av kvällen en travlig stund på queeen, sen gick jag tydligen och slog sönder ngt och blödde på andra lång? jag har också skickat en hel del suspekta sms till folk, och jag verkar ha snott med mej ett par simglasögon?

en jävla ångest asså, om ngn vet vad fan jag gjorde igår så får dom gärna berätta det, min hand behöver fan nästan sys. ska försöka lova mej själv att aldrig börja dricka med danwar klockan 14.20 igen, men det kommer jag ju inte hålla.. fan



början av kvällen ^^
slutet av kvällen antar jag? vv




// dekadent

Idag har jag åkt buss i Umeå. Det gör jag rätt ofta, faktiskt. Idag åkte jag med reggaechauffören. Han heter Omar, ser ut som Omar Epps och är stencool. Han sitter med sin mössa och har satt namnskylten på den. Han spelar råhög reggae i bussen och ler alltid jättemycket. Det var mycket festligt folk i bussen som förmodligen skulle ut på galej. Längst bak i bussen satt en kille som såg ut som Clint Eastwood och drack öl, dom verkade tjenis med varandra. Det såg ut ungefär såhär:



I Spotify just nu:
Kent - Elefanter

Ninja

idag vaknade jag 11.45 istället för den tänkta tiden 9.15. min väckarklocka stänger tydligen av sig om man ignorerar den tillräckligt länge.

efter en stunds läsande i sängen blev jag iaf sjukt sugen på jordnötssmör, något som jag inte äter särskilt ofta.

glädje: upptäcka att man faktiskt har jordnötssmör hemma

besvikelse: upptäcka att jordnötssmöret gick ut februari -07

nyfikenhet: det kanske inte gör så mycket?

glädje: upptäcka att det faktiskt inte spelar så stor roll

glädje: någon hade lämnat honung på bordet, det var gott tillsammans med jordnötssmör

frustration: honung på tangentbordet

misstänksamhet: det kanske inte var så bra med gammalt jordnötssmör ändå...

så nu lever jag i ovisshet med min mage. men än så länge är jag nöjd iaf :)

I Spoitfy just nu:

My Chemical Romance - I'm Not Okay

//danwar

Okej. Igår fick jag ett sms av min gode vän Björn, han skulle vända plattor på NH och tyckte jag skulle komma förbi efter karateträningen. Hemma är härliga Göteborg åker vi buss och spårvagn och för att kolla när de går drar man in på vasttrafik.se - Umeås motsvarighet heter tabussen.nu och suger: Den har fel. Ofta. Bussen till campus kom aldrig så jag fick GÅ till campus, där NH är beläget. När jag nådde bankomaten fick jag förklarat för mig att den inte spottade ut några pengar, så jag ringde Madman för att undersöka var närmsta bankomat låg. I Umeå är det brist på bankomater men vid sjukhuset skulle det tydligen finnas en. Sjukhuset OCH akutmottagning var låst och jag fick inte komma in. Jag gick tillbaka och fick reda på att det fanns en bankomat vid ICA, men den var stängd nu, likaså den vid Ålidhem centrum. Alla bankomater är stängda. Pissliv. På NH tar de inte kort, bara kalla cash. Björn berättar att det är gratis inträde, så jag kommer in hur som helst. Andreas kommer och möter mig vid den ofungerande bankomaten, som han tagit ut pengar från tidigare. Han berättar att man måste vara bestämd, stoppar in sitt kort och trycker stenhårt på knapparna. Han får ut en hundring. Jag försker mig på samma teknik men misslyckas, men bestämde mig för att testa igen. Den här gången slog jag till maskinen så hårt jag kunde, och fick min hundring. Sen drack jag pilsner på NH och dansade till Björns grymma musik.

Efteråt fick jag reda på att det finns en bankomat vid IKSU, cirka två minuter gång från NH. Fyfan.

I lägenheten just nu:
Musikskapande

Ninja

Studenternas favorit har äntligen kommit till oss; nu är det tentavecka!

Vilket betyder att jag satt uppe till klockan tre igår, för idag skulle det ju testas vilka kunskaper jag hade i "Fysik för ingenjörer, del 2", vilket inbegrep bl.a. magnetism och kvantfysik. Tentan gick nog okej, men det skiter ju faktiskt alla i. Något jag däremot la märke till var att en städerska (förhoppningsvis) hade skrivit "Tendavecka 17/10-24/10. Låt stå!" på tavlan. Det var typ det roligaste jag hade mellan 8.30-12.10.

Efter tentan tyckte jag och Boork iaf att vi borde ta oss en öl för att skölja ner de gångna besvären och samtidigt börja ladda inför nästa tenta, som är på lördag. Sagt och gjort, och vi begav hos mot Queen. På vägen såg vi en del fina hus som vi tänkte göra om till projekt i framtiden, men tyvärr hade Queen inte öppnat än. Så vi gick vidare mot Biljardpalatset.

Som en avstickare måste jag här berätta om vår lördagkväll. Min kväll var restaurangbesök följt av bio, först därefter slöt jag upp med diverse glada sparvar vid Vasa. Hur som helst visste ingen riktigt vart vi skulle gå, och jag var helt oförberedd då jag antog att de andra skulle ha planer uppgjorda när jag nu kom sist. Vi pratade en del fram och tillbaka ("-Queen funkar ju alltid", "-Nja, inte på lördagar, massa drägg där då", "-Jaha, vart fan ska vi då?" osv osv). Till slut presenterar jag den eminenta idén att vi ska till Biljardpalatset, där jag aldrig har varit innan. Jag vet dock vart stället ligger (jag sa Kaserntorget) och sa till de andra att vi skulle dit. Dekadent var ju dekadent som vanligt och hoppade av vagnen för tidigt och tvingade oss andra att gå extra långt, men under mitt lysande ledarskap nådde vi fram till vårt mål och kvällen var därefter öl, ölkannor, biljard, blackjack och sånt skoj.

Idag var iaf Biljardpalatset stängt när vi kom dit, så jag åkte hem. På vägen hem såg jag den där glasrutan igen, då jag hade min linjal med mig beslöt jag mig för att mäta rutan den här gången. Det visade sig att den var ganska exakt en kvadrat med sidan 34,8 cm. Sug på det ögonmåttet!

Sen gick jag hemåt, åt kexchoklad på vägen i solsken och mådde finfint. Men nu ska jag läsa lite om tärningsspel.

I Spotify just nu:
The Red Jumpsuit Apparatus - You Better Pray

//danwar

I måndags tränade jag karate. Stilen jag tränar heter Kyokushinkai. I Kyokushin får man inte göra slagtekniker mot ansiktet. Under en omgång med lätt sparring slog en tjej mig i ansiktet. Jag blev skitförvånad.

I Spotify just nu:
Dir en grey - Kodou

Ninja

Idag kom jag över lite stålar, vilket såklart bidrog till att jag köpte lite grejer. Jag tog bussen ner till stan på jakt efter ett par svarta cheap monday. Tyvärr är det ju så att de två ställen jag faktiskt hittar till i Umeå är Systembolaget och optikern. Man kan inte köpa byxor på något av de ställena. Istället trillade jag in en tur på H&M på jakt efter en halsduk, men kom därifrån med en tröja och två dubbelpack med strumpor. Det blåste kallt och jag ville ha en halsduk, så jag köpte en palestinasjal istället - Fick den för halva priset eftersom den hade hängt ute i den västerbottniska tundran = win. På Bokia hade de inte heller några byxor så jag bestämde mig för att leta rätt på A Million Little Pieces av James Frey och gick därifrån med Baudelaires kalasdiktsamling Les Fleurs du Mal. Sen gick jag lite vilse och hamnade typ i ett bostadsområde i Haga (känt från bl.a. HAGAMANNEN) så jag blev lite hungrig och tänkte kolla om de hade stuprör från cheap monday på ICA. Det hade dem inte, men de hade rågkaka och rostbiff så det fick duga. När jag kom hem lagade jag och Shredder en asgrym soppa och blev skitmätta. Men jag hade fortfarande inte fått tag på några svarta cheap monday. Drygt.

I Spotify just nu:
Richard Cheese - Last Resort

Ninja

Ehm, är vi körda nu eller inte?





// Skruf of master intel

I Spotify : Dance Gavin Dance - NASA

För ett tag sedan köpte jag och Madman varsin flaska whiskey.
Jag har kommit fram till att det finns två sätt att dricka whiskey.
1. Ninjametoden:
Kom hem från systemet med din whiskey, ta på dig rosa kläder, toppa med lite rosa ögonskugga och dra iväg på schlagerfest. Där sveper du whiskeyn och kommer inte ihåg ett dugg när du vaknar i Madmans säng dagen efter.
Fördelar: Du blir snabbt full och känner dig oövervinnerlig.
Nackdelar: Du försöker döda en buss, krypa in genom ett öppet bilfönster, blir attackerad av en tegelvägg, kommer hem med tre kebabrullar och vaknar i någon annans säng. Dessutom kommer du en timme försent till det mötet du skulle till dagen efter.

 
Peter Doherty; Musiker och Englands nationalfyllo - En typisk användare av Ninjametoden

2. Madmanmetoden:
Kom hem från systemet med din whiskey, ställ den på hyllan. Laga en god middag, studera lite. Tag en liten slurk och ge dig sedan ut på en promenad på stan. Där får du leta reda på en relativt bortsupen Ninja i 45minuter och rädda honom ur diverse faror.
Fördelar: Flaskan räcker riktigt länge.
Nackdelar: Du blir inte full nog för att orka med att leta reda på idiotfulla ninjor på vift.

 
J.R.R. Tolkien; Språkprofessor, Englands nationalskald - En typisk användare av Madmanmetoden


I Spotify just nu:
Green Day - Holiday (Live)

Ninja avslutar inlägget med en whiskey enligt Madmanmetoden.

superhjälte eller dekadent med ost i ansiktet?




// dekadent - en mystikens man

Okej. I det här lägenhetshuset gör man tydligen som man vill. Inatt fick jag inte en blund för att någon stod och bankade i lägenheten under oss och det är inte ovanligt med att folk borrar mitt i natten. Just nu är det någon idiot som bränner av ett jävla trummsolo och har stått och misshandlat sina stackars pukor och cymbaler i flera timmar. Dessutom är det ett gäng med odrägliga flickor som springer utanför  vår dör och skriker. Värst av allt var nog i söndags; Vi hade precis kommit hem från en äventyrlig dag och skulle tvaga våra kläder. När vi tog hissen upp från tvättstugan ser vi, och framför allt luktar, att någon jävla pantskalle ställt sig och pissat i hissen. Det är fan inte okej. Efter detta satt det helt plötsligt en ARG lapp i hissen. Så ARG att det nästan ser ut som en särskrivning på ett ställe, vilket såklart inte är fallet. De som skrivit lappen måste varit väldigt arga...

I Spotify just nu:
Hopesfall - Rx Contender the Pretender

Ninja

Efter mitt förra inlägg freebasade jag av Boorks hallonsylt, sen drog jag ner på stan. Fixade lite skit, fixade lite andra grejer. Åkte hem.

Idag var det en mycket speciell busschaufför som körde mig hem. Han såg nämligen ut som en aning butter John  Cleese. Busschaufförer ser nästan alltid buttra ut.

Dagens chaffis.

Lite senare satte han även på sig glasögon.

Dagens chaffis... lite senare.

Märkte även att några av passagerarna på bussen led av den mycket vanliga åkomman "fredagströtthet". De hade nämligtvis däckat på bussen. T.ex. killen som satt bredvid mig. Funderade på att ta kort på honom, men jag tyckte lite synd om honom. NOT

Det var 3 st på min buss som led av fredagssjuka.

När jag sedan var på väg hem från bussen (lååång promenix) så fick jag se en glasruta som låg på en liten gräsplätt bredvid vägen. Rutan såg ut att vara av ett format nära 35 cm x 35 cm (vilket skulle betytt att den var 1225 kvadratcentimeter!!). Då jag tyckte att rutan var av en mycket behaglig storlek och av excellent utförande (dassig) så ville jag självklart ta den med mig. Jag önskade då att jag haft en grytvante, då en grytvante säkert skulle gett mig ett adekvat skydd från rutans vassa kanter.

Ett av höstens måsten. VILL HA!

Nu mår jag iaf bra, typ.

//danwar

I Spotify just nu:
The Killers - Spaceman

Raghghahgahgh.
Städningens fyra steg.

Steg I:     Osynligt smuts och stökighet.
Steg II:   Städa.
Steg III:  Bristen på städning.
Steg IV:   Upphämtningen av ogjord städning.

Steg IV är det klart värsta.
Rensade ut mitt skåp på jobbet i helgen och hittade en smärre summa guld.
Dock var de tomma och egentligen totalt värdelösa. Den bittra sanningen jag redan
kände till gav endast upphov till tio sekunders dagisbarnskreativitet. Ett torn.


I städningens anda håller jag i skrivande stund även på att flytta hela mitt liv
från tryggheten i överklassamhället ute vid havet in till centralaste central.
Det ser ut precis som dagen efter de döva.
Jag är just nu i steg IV av rensandet. Sucky. Men jag gillar den nya placeringen av möbler.

 

Det är bara böcker i kassarna och det är inte ens alla. Stabilt som fan som
Danwar säger.


signerat Skruf

I Spotify just nu: Hans-Göran Aros digitalt jävla rosa helikopterband

Eftersom det är lågkonjunktur och vissa lever som fattiga studenter på ett golv i Umeå kan det vara lite kul med ett recept som vilken fåntratt som helst kan svänga ihop. Det är dessutom skitbilligt. Ninjarotfrukt- och kycklingsoppa;

Ingredienser:
Två morötter
En palsternacka
Ett gäng potatisar
1/3 - ½ rotselleri
En halv purjolök
1 liter kycklingbuljong
3 Kycklingfiléer
Olivolja

Börja med att skala och skölj rotfrukterna. Skiva rotfrukterna. Skär purjon i centimeterbreda bitar.
Mecka kycklingbuljong, dvs lös upp två buljongtärningar i en liter vatten. Fräs allt som kommer från växtriket i en skvätt olivolja, utan att något får färg. Skär upp kycklingfiléerna i små bitar som du sedan steker i typ 20 sekunder, så de inte ser råa ut längre. Häll ner allt i kastrullen med buljongen och koka i typ 15-20 minuter. Salta och peppra efter behag. Serveras med en skvätt vin och ett gott bröd samt Death cab for cuties skiva Plans




I iTunes just nu:
Perkele - Hang 'em high

Ninjakocken

När jag var ung avskydde jag katter.
Det kan ha berott på en incident på Cypern när jag vaknade av
att en spinkig näst intill opälsad vildkatt använde min rygg som kudde.
Det kan ha berott på mina morföräldrars katter som
när man var en äventyrslysten pöjk och lekte jage med förvandlades
till hårtbitande monster. Det kan även ha berott på att katter är
allmänt tard.




Jag har nu dock ändrat åsikt, det finns katter som är stengrymma.
T.ex. katten Gustaf, Mästerkatten i stövlar och Willy i Rädda Willy.
Jag har även bondat stenhårt med min flickväns katt. Den heter Pepsi och
gör allt för mig. Tvättar mina käder, diskar, hämtar pizza och vaktar mitt snus.



(och ja Willy i Rädda Willy är en katt.
http://media.ebaumsworld.com/mediaFiles/picture/478503/790727.jpg)


I Skrufs grå spelare aka Spåttifaj:

Norma Jean - Amnesty Please

Som ni kanske fattat läser jag till jurist i Göteborg. Utbildningen är inte helt lätt att komma in på och om jag inte minns fel krävdes gymnasiebetyg på 19,33 i år.

En jäkla massa MVG:n med andra ord, och det märks att folk (läs tjejer) är mycket ambitiösa.

När föreläsningen börjar sitter de redo med block och tuschpennor i alla tänkbara färger. Använder sig föreläsaren av PowerPoint ser de även till att i förväg skriva ut allt material från GU:s hemsida och häftar sedan ihop sidorna till prydliga buntar som de antecknar i.

Jag, som kom in på högskoleprovet och först var underkänd i så många ämnen att jag inte ens var behörig till högskolan, har i smyg alltid beundrat den där disciplinen och undrat vad de använder de olika pennorna till och hur de snappar upp så mycket viktigt att anteckna. Jag tog därför i torsdags tillfället i akt och placerade mig bakom en av dessa tjejer.

Temat var moral och hur dess inverkan på juridiken. Föreläsaren använde fallet Catrine da Costa (ni vet den där prostituerade kvinnan som styckades av en obducent) som grund och började beskriva fallet. Genast plockade flickan fram den svarta pennan och började skriva:

”Man hittar under ben och armar i svarta påsar. Tillkallar polis.”

Oj, tänker jag, det där hade ju kanske inte något större juridiskt värde. Svarta pennan måste alltså användas för mindre viktiga saker. Och var inte det där en ganska brutal särskrivning?

Måste ha varit slarv, tjejen har ju trots allt MVG i alla ämnen.

Hon skriver rad efter rad med den svarta pennan, bland annat:

”Polisen hittar fler påsar men har inga misstänkta.”

Nej, nej, inte heller den informationen kommer att hjälpa oss som jurister, men hon kanske bara är intresserad. Svarta pennan suger.

Då plötsligt händer det. Föreläsaren tycks prata om brottets natur, men tjejen snappar upp något av stor juridisk substans. Hon plockar nämligen blixtsnabbt fram den stora röda pennan och skriver:

”Proffesionelt styckad.”

Catrine da Costa var professionellt styckad. Det var sånt man skrev med den röda pennan. Åt helvete felstavat dessutom. Hela min bild av det ambitiösa flicksläktet med olikfärgade tuschpennor krackelerade och jag kände mig tom inombords.

Och så fortsatte det; rad efter rad, obetydlighet efter obetydlighet, särskrivning efter särskrivning. Allt i olika färger. 
Hur många vettiga personer fick lämna plats åt dessa tuschidioter?

Jag tappade intresset och ritade en pingvin istället.


/Opooa